Cæsar angående dagtingan. Då denne på grund av gallernas plötsligt framträdande lust för uppror beslutit övervintra å fastlandet, och då det ej var mycket kvar av sommaren samt även den tid, som återstod, lätt kunde förhalas, befallde han britannerna att ställa gisslan och fastslog hur stor skatt de årligen skulle utgöra till romerska folket; Cassivellaunus förbjöd han på det strängaste att skada Mandubracius och trinobanterna.
XXIII.
Sedan han erhållit gisslan, återförde han krigshären till kusten; han fann där skeppen reparerade och lät göra dem flott. Då han hade med sig ett stort antal fångar och då några skepp gått förlorade under stormen, beslöt han överföra hären i två resor. Och så egendomligt fogade slumpen, att fast både skeppen och resorna voro så många, förolyckades varken under detta eller under föregående år något av de fartyg, som överförde soldaterna, men av dem, som i sin tur skulle komma tomma från fastlandet dels sådana, som redan varit över och landsatt trupper, dels de sextio, som byggts senare än de andra under Labienus’ ledning — av dem nådde endast några få fram, medan nästan alla de övriga kastades tillbaka. Sedan Cæsar någon tid förgäves väntat dem, måste han för att ej årstiden skulle omöjliggöra överseglingen — höstdagjäm- ningen var nämligen nära — låta soldaterna packa ihop sig mer än vanligt, varefter han, sedan fullständig vindstilla inträtt, lättade ankar i början på andra nattväkten och vid morgongryningen nådde land, utan att ett enda skepp lidit skada på färden.
