sina vapen och bestego vallen. Endast med svårighet avvärjdes denna dag anfallet, ty fienderna byggde allt sitt hopp på sin snabbhet, och de voro övertygade, att hade de blott segrat i denna strid, vore deras seger tryggad för all framtid.
XL.
Cicero avsände ofördröjligen brev till Cæsar och lovade budbärarna stora belöningar, om de lyckades frambära dem; men då alla vägar voro stängda blevo de uppsnappade. Under natten uppkastade romarna i otrolig hast med hjälp av det insamlade befästningsmaterialet bortåt etthundratjugu torn; alla skönjbara brister i befästningsverken avhjälptes. Följande dag gingo fienderna i ännu mycket större massor än förut till storms mot lägret och fyllde vallgraven. De våra satte sig till motvärn på samma sätt som dagen förut och likaså de följande dagarna. Under nätterna arbetade de utan att rasta ett ögonblick. Ej ens de sjuka, ej ens de sårade fingo njuta någon vila. Allt, som krävdes för att möta morgondagens anfall, utfördes under natten; många störar med i eld härdade spetsar och ett stort antal tunga murspjut förfärdigades; tornen förseddes med plankgolv i flera avsatser, bröstvärn med uppskjutande tinnar restes av flätverk. Fast Cicero själv var vid klen hälsa, unnade han sig ej ens nattetid någon vila, utan måste av soldaterna, vilka trängdes kring honom med ivriga böner, mot sin vilja tvingas att skona sig.
