antågande. Detta brev framkommer ungefär vid midnatt till Cæsar, som låter sina män veta dess innehåll och styrker deras sinnen till den stundande striden. Följande dag bryter han tidigt upp och efter en marsch på omkring fyra mil får han syn på fienderna, som mycket talrikt samlats på andra sidan om en djup dal och en bäck. Det var en mycket farlig sak att med så ringa styrka inlåta sig i strid på ogynnsam terräng. Då han ju dessutom visste, att Cicero blivit fri från belägringen, ansåg han sig med gott samvete kunna sakta sin framryckning. Han gjorde alltså halt och lät på den bästa plats han kunde finna slå ett befäst läger, vilket redan i sig självt skulle blivit litet, då han knappt hade sjutusen man och — ännu viktigare — alls ingen tross med sig, men vilket han lät ännu ytterligare sammantränga genom att göra tältgatorna möjligast trånga; detta i syfte att fienden skulle hålla hans styrka för absolut föraktlig. Samtidigt utsände han spejare åt alla håll för att utforska, var dalen lättast skulle kunna överskridas.
L.
Denna dag dröjde båda härarna kvar i de ställningar de intagit och inläto sig blott i några små rytteristrider nere vid vattnet: gallerna väntade nämligen ytterligare förstärkningar, vilka ännu ej framkommit, medan Cæsar ville pröva, om han ej genom låtsad fruktan kunde locka fienden över till den ställning han valt, så att han skulle få utkämpa bataljen på sin sida av dalen framför lägret; kunde han ej få det därhän, ville han utforska vägarna för att se, var han med minsta risk kunde
