överskrida dalen och bäcken. Tidigt följande morgon närmade sig fiendens rytteri lägret och inlät sig i strid med våra ryttare. Cæsar lät med avsikt ryttarna vika och draga sig tillbaka till lägret. Samtidigt lät han överallt göra lägervallen högre och spärra portarna; soldaterna hade fått order att under detta arbete springa hit och dit så mycket som möjligt och på allt sätt låtsa, som de vore rädda.
LI.
Uppmuntrade av allt detta överförde fienderna alla sina skaror och uppställde sig till strid på ogynnsam terräng; då de våra till och med drogo sig tillbaka från vallen, kommo de närmare och kastade från alla håll spjut in i lägret, ja läto härolder gå omkring och förkunna, att om någon galler eller romare ville före tredje timmen överlöpa till dem, kunde han tryggt göra det, men från den stunden vore tillfället försuttet. Deras förakt för de våra gick ända därhän, att då de ej trodde sig kunna intränga genom portarna, ehuru dessa blott för syns skull voro spärrade med ett enda lager av grästorvor, så togo de sig för att riva ned vallen med händerna och fylla gravarna. Då lät Cæsar soldaterna störta ut genom alla portar och samtidigt rytteriet göra ett utfall och slog fienden så hastigt på flykten, att ingen enda vågade stå kvar och upptaga strid; en stor mängd av dem dödades, och alla berövades sina vapen.
LII.
Att fortsätta förföljelsen fann Cæsar icke rådligt, då den hindrades av skogar och träsk och tydligen ingen