ett år, utgå de alltid från att dygnet börjar med natten i stället för med dagen. Vad deras övriga levnadsvanor angår, så skilja de sig från nästan alla andra däruti, att så länge deras barn ej uppnått den ålder, då de kunna göra krigstjänst, få dessa ej öppet sälla sig till de äldre, ja de anse det högst opassande, att en son i barnaåren visar sig på en offentlig plats i faderns närvaro.
XIX.
När en man mottager ett visst förmögenhetsbelopp av sin hustru som hemgift, lägger han efter verkställd värdering ett lika stort belopp av sina egna ägodelar till hemgiften. Hela det så uppståndna beloppet bokföres gemensamt, och dess avkastning förbrukas icke, den av makarna, som överlever den andra, får sedan åtnjuta bådaderas ägolott jämte de gångna årens avkastning. Männen ha bestämmanderätt över sina hustrurs liksom över sina barns liv och död; och då en familjefader av förnämare börd avlidit, sammanträda hans släktingar och är då någon misstänkt omständighet förknippad med dödsfallet, anställa de undersökning med hustrurna på samma sätt som med slavar, och finnes hon då skyldig, är hon hemfallen till den plågsammaste död genom eld och alla slags marter. Begravningarna äro med hänsyn till gallernas levnadsståndpunkt dyrbara och ståtliga; och de bränna med den döde på bålet allt, som de tro ha legat hans hjärta nära, även husdjur, ja strax före vår tid plägade till och med slavar och underlydande, som man visste ha varit omtyckta av den döde, brännas jämte honom, sedan de regelrätta begravningsceremonierna blivit fullgjorda.
