Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
190
GAIUS JULIUS CÆSAR

XVII.

Bland andarna dyrka de mest Merkurius. Av honom ha de ett oräkneligt antal bilder, honom tro de vara uppfinnaren av all slags konstskicklighet, honom tro de vara resandes och vägfarandes beskyddare, honom anse de verksammast främja handel och penningförvärv; näst denne dyrka de Apollo, Mars, Jupiter och Minerva. Om dem tro de ungefär detsamma som andra folk, nämligen att Apollo fördriver sjukdomarna, att Minerva undervisar människorna i konster och hantverk, att Jupiter har herraväldet över himmeln, och att Mars råder i krig. Åt den sistnämnda bruka de, när de beslutit våga en drabbning, lova allt det byte, som de kunna taga i kriget; när seger vunnits, offra de den tagna boskapen, det övriga samla de på en gemensam plats. I många stater ser man också på heliga platser stora högar, som på detta sätt uppstaplats. Ej händer det heller ofta, att någon sätter sig över religionens bud och antingen döljer taget byte hemma hos sig eller vågar borttaga något av det, som lagts i högen; det grymmaste dödsstraff med svåra marter är stadgat för ett dylikt tilltag.

XVIII.

Gallerna berömma sig av att allasammans härstamma från den underjordiska Jupiter och säga, att de inhämtat detta av druiderna. På grund av denna härstamning räkna de längden av alla tidsavsnitt icke efter antalet dagar utan efter antalet nätter; när de tala om någons födelsedag eller första dagen av en månad eller