Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/204

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
194
GAIUS JULIUS CÆSAR

Det anses nämligen som ett mandomsprov, när man tvungit grannarna att draga bort från sina boplatser, och sedan ingen vågar slå sig ned i ens närhet; även tro de sig därigenom kunna leva tryggare, då de ju ej behöva frukta för ett plötsligt infall. När ett folk skrider till vare sig ett försvars- eller ett anfallskrig, väljer det några ämbetsmän för att leda detta krig och förlänar dem makt över liv och död. I fredstid finns ingen gemensam överhet utan landskapens och häradenas främsta män skipa rätt var och en inom sitt område samt bilägga uppståndna tvister. Stråtröveri anses ej alls vara vanhederligt, när det sker utanför respektive stats gränser, tvärtom förklarar man, att det tjänar till att träna ungdomen och minska lättjan. Och så ofta någon hövding vid en offentlig sammankomst förklarar, att han vill gå i spetsen för ett strövtåg, och att alla, som vilja följa, må säga ifrån, då resa sig de, som känna sig tilltalade av mannen och av företaget, utlova sin hjälp och prisas ljudligen av folkmassan. De av dessa, som sedan icke följa honom, de anses likvärdiga med rymlingar och förrädare, och på dem litar dädanefter ingen i något som helst fall. Att öva våld mot en gäst anses orätt; var och en som, i vad angelägenhet det vara må, kommit till dem, skyddas för övervåld och anses okränkbar, allas boningar stå honom öppna, och alla dela med honom sina matförråd.

XXIV.

Det har funnits en tid, då gallerna voro germanerna överlägsna i krigisk duglighet och å sin sida gingo anfalls vis till väga. Tvingade av överbefolkning och brist