på åkerjord anlade de den tiden kolonier på andra sidan Rhenus. Så till exempel erövrade de tektosagiska volkerna Germaniens fruktbaraste landsträckor i närheten av den Herkyniska skogen — vilken jag finner att Eratosthenes och några greker ha hört omtalas, men vilken de kalla den Orkyniska — och bosatte sig där. Denna stam har ända in i vår tid hållit sig kvar å dessa boplatser och åtnjuter stort rykte för rättvisa och krigisk frejd. Eljest är allt nu annorlunda. Eftersom germanerna förblivit vid sin gamla fattigdom, enkelhet och förmåga av umbäranden samt leva och kläda sig på samma sätt som förut, medan gallerna, som bo i närheten av våra provinser och lärt känna varor från andra sidan havet, fått många möjligheter att på rikligaste sätt tillfredsställa levnadsbehoven, ha de senare småningom vants vid att ligga under för germanerna, och efter alla de slag de förlorat anse de sig ej en gång själva lika krigsdugliga som dessa.
XXV.
Den Herkyniska skogen, varom ovan talats, är så bred, att det för en lättrustad fotgängare tager nio dagar att genomvandra den. På annat sätt kan ej dess bredd fastställas; här förstår man sig ej på att uppmäta väglängder. Den utgår från helvetiernas, nemeternas och raurakernas områden, och sträcker sig därifrån, följande samma riktning som floden Danubius, fram till dakernas och anarternas land; där vänder den sig åt vänster, åt andra håll än floden, och vidrör, väldig som den är, många folks områden; och icke finns det någon i denna del av Germanien, som kan säga sig ha nått denna
