Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/228

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
218
GAIUS JULIUS CÆSAR

detta genom sin snabbhet. Så snart han kommit dit, skickar han bud till de övriga legionerna och lyckas samla dem alla på ett ställe, innan arvernerna kunnat få nys om hans ditkomst. Då Vercingetorix lärt känna vad som skett, återför han sin krigshär till biturigerna och går därifrån till anfall mot Gorbina, den stad där Cæsar efter striden mot helvetierna låtit de slagna bojerna bosätta sig, samtidigt ställande dem under æduernas överhöghet.

X.

För Cæsar var det av följande skäl, mycket svårt att avgöra hur han borde handla: om han under återstoden av vintern hölle legionerna samlade å en plats var det fara värt att erövringen av en æduernas lydstat skulle hava hela Galliens avfall till följd, ty man skulle då finna, att hans vänner ej kunde påräkna något skydd hos honom; om han åter i förtid bröte upp ur vinterlägret, så skulle spannmålstillförseln till följd av de stora transportsvårigheterna förorsaka honom bekymmer. Han fann det dock bättre att underkasta sig alla vidrigheter än att tåla en så svår smälek och därigenom fjärma alla vänners sinnen från sig. Alltså uppmanar han æduerna att tillhandahålla proviant, och sänder några män i förväg till bojerna som skulle underrätta om hans ankomst samt mana dem att förbliva trogna och hjältemodigt uthärda fiendernas anstorm. Lämnande två legioner och hela härens tross i Agedincum tågar han därpå till bojerna.