Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
217
GALLISKA KRIGET — SJUNDE BOKEN

dem lika väl som en mur och bergstigarna vid denna tid på året aldrig brukat vara framkomliga ens för någon enstaka fotgängare. Sina ryttare gav han order att ströva omkring så långt de kunde för att hos fienderna injaga så stor skräck som möjligt. Underrättelsen om vad som skett når hastigt Vercingetorix både ryktesvis och genom budskap; alla arvernerna flocka sig förskräckta kring honom och anropa honom att rädda deras egendom och ej låta dem utplundras av fienden, då han ju såge att hela kriget överflyttats på deras mark. Han gav ock efter för deras böner och flyttade sitt läger från biturigernas område in på arvernernas.

IX.

Men Cæsar som i förväg räknat ut, att Vercingetorix skulle komma att göra så som han gjorde, dröjde blott två dagar i dessa trakter; under förevändning att draga till sig rytteri och annat förstärkningsmanskap lämnade han krigshären och satte den unga Brutus till befälhavare över trupperna; han uppmanar denne att låta ryttarne ströva omkring så långt som möjligt åt alla håll; själv ville han vinnlägga sig om att ej vara borta från lägret längre tid än tre dagar. Sedan han träffat dessa anordningar, for han i snabbaste möjliga restakt till Vienna, utan att någon av hans folk hade en aning därom. Där fann han det nyuppsatta rytteri, som han många dagar tidigare i förväg ditsänt och skyndade så ofördröjligen tågande dag och natt utan uppehåll, över æduernas område till lingonerna, där två legioner övervintrade; han ville nämligen i händelse æduerna förehade något för hans säkerhet farligt rådslag, förekomma