Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/230

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
230
GAIUS JULIUS CÆSAR

med undantag för några få av fienderna som undkommo togos allasammans till fånga, emedan brons och vägarnas trånghet hindrade det stora flertalet att fly. Därpå låter han plundra och bränna staden, skänker bytet åt soldaterna, för hären över Liger och rycker in i biturigernas land.

XII.

Då Vercingetorix fick höra om Cæsars ankomst, avbröt han belägringen och drog Cæsar till mötes. Denne hade börjat belägra Noviodunum, en biturigisk stad, som låg i hans väg. När så underhandlare kommo från staden för att bedja honom förlåta dem och skona deras liv, godtog han detta för att med samma snabbhet, varmed han redan hunnit så mycket, även fullborda vad som återstod och befallde dem överlämna vapnen, utlämna dragdjuren och ställa gisslan. Redan hade en del av den fordrade gisslan lämnats, redan var man i full färd med att ombesörja vad som återstod och några av centurionerna jämte ett fåtal soldater hade insläppts i staden för att hopsamla vapnen och dragdjuren; då visade sig på avstånd fiendernas rytteri, vilket utgjorde Vercingetorix’ härs förtrupp. Så snart stadsinvånarna varseblivit detta och därmed fått hopp om undsättning upphävde de ett starkt härskri och började gripa till vapen, stänga portarna och besätta muren. Centurionerna inne i staden, som av gallernas uppförande anat, att de kommit på nya tankar, bröto sig med dragna svärd väg genom portarna och räddade även alla, som de hade med sig.