de förlorade. Om Avaricum överlade man i gemensamt krigsråd, huruvida det borde nedbrännas eller försvaras. Då bedja biturigerna på sina knän de samlade gallerna, att de ej skulle tvingas med egna händer sätta eld på den snart sagt vackraste staden i hela Gallien, vilken vore både ett värn och en prydnad för deras land; de försäkra att dess läge gjorde det lätt för dem att försvara den, då den nästan på alla håll var omgiven av flod och träsk och blott kunde nås längs en enda mycket smal väg. Deras bön bifölls sedan Vercingetorix först talat för avslag men senare låtit beveka sig av deras böner och av mängdens medlidande. En lämplig styrka utvaldes till att försvara staden.
XVI.
Vercingetorix följer efter Cæsar med korta dagsmarscher och utser till lägerplats ett av träsk och skogar väl skyddat ställe på sexton miliers avstånd från Avaricum. Där höll han sig genom särskilda spejare regelbundet underrättad om allt som vid varje timme på dagen skedde i Avaricum och gav order om vad han ville ha gjort. Alla våra strövtåg efter foder och säd övervakade han och angrep städse dem, som av nödtvång avlägsnat sig för långt, på detta sätt tillfogande oss stor skada, ehuru allt som med klok beräkning kunde åstadkommas från vår sida gjordes för att förebygga detta, så att man till exempel gav sig ut på oregelbundna tider och växlande vägar.
