Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
228
GAIUS JULIUS CÆSAR

ur lägret i hopp att möjligen hitta någon säd eller boskap ute i bygden; av liknande brist lede hela krigshären och snart kunde icke någons krafter längre stå bi och uthärda det tunga belägringsarbetet, därför hade överbefälhavaren beslutit att om de ej gjorde några framsteg med stadens belägring, skulle han inom tre dagar bortföra krigshären. — Dessa tjänster, sade Vercingetorix, har jag gjort eder, vilken ni anklaga för förräderi, och genom mitt verk är det som ni utan att offra ert blod se en så stor och segerrik krigshär nästan tillintetgjord av hunger; och när den med skam flyr härifrån, skall intet folk skänka den en tillflyktsort inom sina gränser därom har jag dragit försorg.

XXI.

Hela massan sorlar bifall och slamrar efter folkets sed med vapnen, ty så pläga gallerna göra åt den vilkens tal de gilla: ingen härförare vore så stor som Vercingetorix, och icke finge man tvivla på hans trohet, och icke kunde kriget skötas enligt en bättre plan. De besluta, att tiotusen män utvalda bland alla trupperna, skulle sändas in i staden; det vore, förklara de, ej rådligt att låta biturigerna ensamma sörja för allas välfärd; de insågo att snart sagt hela segern hängde på, om de kunde värja den belägrade staden.

XXII.

Våra soldaters enastående mod möttes med alla slags motåtgärder från gallernas sida; så äger också denna ras stor konstfärdighet och är högst skicklig att taga