XII.
Det finns en flod kallad Arar, som genom æduernas och sequanernas land flyter fram till Rhodanus med så otroligt långsamt lopp, att man ej kan med ögonen urskilja åt vilket håll den flyter. Denna övergingo helvetierna på hoptimrade flottor och färjor. Då nu Cæsar genom spejare fick veta, att redan tre fjärdedelar av helvetiernas styrka övergått denna flod men ungefär en fjärdedel alltjämt var kvar på hitre sidan av floden Arar, bryter han upp från lägret under tredje nattväkten och hinner med tre legioner fram till den del, som ännu ej hade övergått floden. Oberedda och intet anande drabbas dessa av hans anfall och nedhuggas i stor utsträckning; resten tog till flykten och gömde sig i de närliggande skogarna. Den kanton, som så drabbades, var den tigurinska; ty hela helvetiska folket är delat i fyra kantoner. Det var denna kanton, som ännu i våra fäders minne, stadd på utvandring ur sin hembygd ensam dödade konsuln Lucius Cassius och lät hans krigshär gå under oket. Alltså hade antingen genom en slump eller genom de odödliga gudarnas rådslag just den del av helvetiska stammen, som tillfogat romerska folket ett skamligt nederlag, först fått gälda sitt straff. Härvidlag hämnades för övrigt Cæesar ej blott en offentlig utan ock en enskild oförrätt, emedan legaten Lucius Piso, vilken dödades av tigurinerna i samma strid som Cassius, var hans svärfader Lucius’ farfar.
