på vallen samt nedgöto beck och andra ämnen, genom vilka eld kan upptändas, så att det var knappt möjligt att komma till klarhet om vart man först skulle skynda hän eller på vilken punkt man borde bringa hjälp. Men då i enlighet med Cæsars order två legioner alltid lågo ute på vakt framför lägret, och då många voro sysselsatta vid arbetet, avlösande varandra på bestämda tider, ordnades det snart så att några gjorde motvärn mot utfallen, andra rullade tillbaka tornen och nedrevo ett stycke av vallen, medan från lägret hela soldatmassan skyndade till för att släcka.
XXV.
Under det att striden, som varat hela återstoden av natten, ännu fortgick och fiendernas segerhopp ständigt på nytt väcktes i synnerhet som de sågo tornens bröstvärn nedbrända och märkte hur svårt det var att sända fram hjälp utan betäckning, medan de själva ständigt kunde sätta in friska skaror i stället för de trötta och buros av övertygelsen att hela Galliens öde avgjordes under detta ögonblick, hände något, som jag själv såg och som synes mig så minnesvärt, att det ej bör förbigås. En galler stod framför stadsporten i närheten av i ett torn stående galler och kastade klumpar av talg och beck, som langades ur hand i hand till honom i elden; en pil från en skjutmaskin borrade sig in i hans högra sida och han sjönk död ned till marken. En av de närstående steg fram över hans lik och övertog hans värv; då han på samma sätt dödades av skjutmaskinens skott efterträddes han av en tredje och den tredje av en fjärde, och icke utrymdes denna
