port av försvararna förrän striden slöts därmed att elden i vallen släcktes och fienderna överallt drevos tillbaka.
XXVI.
Gallerna, som nu försökt allt utan att något velat lyckas, överenskommo dagen därpå att fly ur staden, ett beslut som Vercingetorix tillstyrkte, ja, befallde. De sökte verkställa det under nattens tystnad och hoppades kunna utföra det utan större förlust, allra helst som Vercingetorix’ läger ej låg långt borta från staden, och den mellanliggande oavbrutna träskmarken måste hindra romarna under förföljelsen. De voro redan i färd med att utföra planen under natten, då alla mödrar plötsligt störtade ut ur husen och gråtande kastade sig till sina mäns fötter, anropande dem med alla upptänkliga slags böner att ej åt fiendernas grymhet utlämna dem och deras gemensamma barn, vilka till följd av sin naturliga svaghet och sina otillräckliga krafter ej kunde följa med på flykten. När de sågo att männen framhärdade i sin avsikt, eftersom ju i den högsta fara fruktan ofta hindrar medlidande att göra sig gällande, började de skrika och giva romarna varsel om flykten. Detta förskräckte gallerna, som fruktade att romarnas rytteri skulle spärra vägarna, och förmådde dem att uppgiva planen.
XXVII.
Då Cæsar följande dag låtit framflytta ett torn och inrikta de belägringsverk han beslutit igångsätta mot staden utbröt ett väldigt störtregn och under detta stormväder fann han tillfället lämpligt för handling,
