Hoppa till innehållet

Sida:Galliska kriget 1927.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
245
GALLISKA KRIGET — SJUNDE BOKEN

lägrets storlek måste samme man hela tiden stå kvar på vallen. I regnet av pilar och alla slags kastvapen hade många blivit sårade; en mycket god hjälp till att uthärda detta hade slungmaskinerna lämnat. När fienderna dragit bort, hade Fabius låtit barrikadera alla portar med undantag av två, förstärkt vallen med bröstvärn och rustat sig till att följande dag möta en liknande pärs. Pådriven av dessa nyheter och kraftigt understödd av soldaternas iver var Cæsar redan vid soluppgången framme vid lägret.

XLII.

Medan detta tilldrog sig vid Gergovia, gåvo sig æduerna, så fort de mottagit hälsningarna från Litaviccus, ej minsta tid att utforska saken. Några eggades av girigheten, andra av hämndlystnaden eller av lusten att rusa i väg, vilken är djupt inrotad hos denna folkstam, så att de alltid taga lösa rykten för säkert utrönta sakförhållanden. De röva romerska medborgares ägodelar, anställa blodbad på dem, bortsläpa dem i slaveri. Convictolitavis gör det onda värre och eggar hopen till raseri, i hopp att den, när dådet väl blivit begånget skulle blygas för att återgå till förnuft. Marcus Aristius, en krigstribun, som var på väg till sin legion lockas av dem att mot löfte om lejd lämna staden Cabillonum, och alla som slagit sig ned där för att driva affärsrörelse tvingas göra detsamma. Strax efter angripa de dessa under färden och fråntaga dem hela deras packning; när de sätta sig till motvärn, belägra de dem ett helt dygn; då många sårats å ömse sidor, uppbåda de ett större antal väpnade män.