LXXII.
Då allt detta genom överlöpare och fångar kommit till Cæsars kännedom, lät han anlägga en befästningsgördel av följande art: han framdrog en tjugu fot bred grav med lodräta sidor, så att bredden av denna gravs botten var lika stor som avståndet mellan gravens översta kanter. Alla övriga befästningsverk sköt han fyrahundra fot tillbaka från denna grav, detta i avsikt att, eftersom han av nödtvång måst ingärda ett så stort område och alltså fästningslinjen ej lätteligen kunde besättas med en oavbruten ring av soldater, fienden helt plötsligt skulle kunna antingen göra ett nattligt massanfall på befästningsverken eller under dagen med kastspjut beskjuta de våra, som voro beordrade utföra arbetet. På andra sidan av detta mellanrum framdrog han två femton fot breda gravar båda lika djupa; den inre av dessa fyllde han, där den framlopp genom slättmark och låglänt terräng, med vatten, som ditleddes från en flod. Bakom dessa uppförde han en vall av jord och pålverk, tolv fot hög. Denna förstärkte han med en bröstmur jämte tinnar, och där bröstvärnen voro nedsatta i vallen lät han stora greniga stammar skjuta fram för att försvåra dess bestigande av fienderna; slutligen lät han runt hela fästningslinjen resa torn, förlagda på åttio fots avstånd från varandra.
LXXIII.
Det var nödvändigt för oss att på en gång skaffa byggnadsmaterial, sörja för proviant samt uppföra fästningsverk av så stor omfattning, och det fast vår trupp-
