drogo sig, såsom det blivit dem befallt, tillbaka till lägret.
XII.
Dagen efter denna skyndade Cæsar att, innan fienderna hämtat sig från förskräckelsen och flykten, föra sin krigshär in i suessionernas land, vilket låg närmast remernas, och anlände efter en lång dagsmarsch till staden Noviodunum. Denna sökte han storma utan vidare förberedelse, emedan han hört, att den var blottad på försvarare, men på grund av gravens bredd och murens höjd kunde han ej intaga den, trots att försvarsstyrkan var ringa. Han anlade då ett befäst läger och började framföra stormtak samt tillrusta allt, som krävdes för en belägring. Emellertid samlades under nästa natt de flyende suessionernas hela skara i staden. Då nu stormtaken hastigt började föras fram mot staden, belägringsvallen uppkastas och tornen byggas, förskräcktes de av dessa väldiga tillrustningar, vilka gallerna aldrig förut sett eller hört talas om, liksom ock av den snabbhet romarna utvecklade och sände underhandlare till Cæsar angående dagtingan samt lyckades också tack vare remernas förböner utverka löfte om förskoning.
XIII.
Cæsar godtog suessionernas dagtingan på villkor, att han fick statens främsta män och själva konung Galbas båda söner som gisslan, samt att alla i staden befintliga vapen utlämnades, och förde därpå sin här mot bellovakerna. Dessa hade församlat sig och allt sitt i staden Bratuspantium, och när Cæsar jämte hären var på kan-
