svåra läge voro två omständigheter av stort gagn: dels soldaternas kunskap och erfarenhet i krigskonsten; övade som de voro i tidigare drabbningar, kunde de nämligen själva med all önskvärd snabbhet avgöra, vad stunden krävde, och behövde ej lära det av andra; dels ock att Cæsar förbjudit varje legions befälhavare att avlägsna sig från skansbygget och från sin trupp, så länge ej lägret ännu blivit befäst. Dessa avvaktade nu ej heller, när de sågo fienderna så hastigt nalkas, Cæsars order utan verkställde självmant vad de funno situationen kräva.
XXI.
Sedan Cæsar utdelat de nödvändigaste befallningarna skyndade han för att uppmuntra soldaterna till en del av fronten, dit slumpen förde honom, och kom till tionde legionen. Till soldaterna hann han ej säga flera uppmuntringsord, än att de borde minnas sin gamla tapperhet och ej låta sig förvirras utan modigt uthärda fiendens angrepp; därpå gav han, då fienden nu ej var på mer än ett sjutkasts avstånd, tecknet, att striden skulle börjas. När han därefter, fortfarande i avsikt att uppmuntra soldaterna, begav sig till den andra flygeln, fann han denna redan i full strid. Så kort var tidsfristen och så stridsivrig fienden, att man ej fick tid att påsätta rangtecknen eller ens att ikläda sig hjälmarna och rycka fodralen av sköldarna. Var och en måste ställa sig på den plats i slaglinjen, dit han råkade ha närmaste vägen från sitt arbete, och vid de fälttecken han först fick syn på för att ej spilla tid med att leta reda på sina kamrater.
