icke ferblande en snusaske med bränwinsflaske. Förlåt mig, wo kommer jag fram igen? Jaså den ska gå akter tillbakas. Tack så mycket, min snälle herrskap.
Med mera dramatisk färg och rikare på handling samt så att säga mera egentligt stockholmsk är följande folkmuntration med dess anspelningar på dagens förhållanden och med dess ordförråd hemtadt delvis ur småteatrarnes repertoar. Äfven denna dramatiska produkt torde ha sina anor, åtminstone skall man till exempel med möda känna spår efter en och annan af typerna i Romerska komedien, såsom Den Girige i Fordringsegaren och Miles Gloriosus i Officern.
Kasper. Ra, ta, ta; tralala! God dag, god dag, min lille snälle Herrskap! Ja, nu hafwer ni er treflige Kasper här igen! Jag hafwer warit uti det store Vaterlandet! Och jag hafwer haft månge saker att bestire; jag hafwer helsat på min bror och min syster; jag wille mig låne fymfhundert riksdaler und de gifva mich bare fem och tjugo och jag köpa åtta flascher potatis und åtta puteljer stekt schtremling! (Sjunger). — Hustrun. God dag, min lille snälle, rare Kasper! — K. (afsides). Se der kommer min fru, det gamla trollet! Jag har lust att inte känna igen henne. (Sjunger.) — H. God dag min lille snälle, rare wackre Kasper! — K. Tra, la, la, la, la! — H. Godag! — K. (härmar) Ajö! — H. Du ska säja godag! — K. Ich kann nicht! — H. Ja! — K. Nej! — H. (stafwar.) G, o. — K. Go. — H. D, a, g. — K. Dag. — H. Godag. — K. Ajö. — H. Godag! — K. Ajö (omsäges många gånger; Kasper glömmer sig och säger) Godag! — H. Det wara bra, nu är du min lille snälle man igen, nu skall wi danse! — K. Jag skall bare hemte min store basfiole. (Tar en käpp, sjunger och dansar, slår slutligen ihjel henne). Se så, nu är hon richtig dö! Tra, la, la, la! (Bär ut henne). Tra, la, la! Nå nu är jag ungkarl igen och nu skall jag dricke mich åtte halfwe Bayer; Oh herre Je! Der kommer den verdammte wärdshuswärd, som jag är skyldig micke pengar; jag skall lure honom! (Låtsas wara död). — Fordringsegaren. Oh! Kasper! Kasper! Willst du mine mange penge betale? Kasper, hörst du nicht? — Kasper. Nix madam. — F. Hå, hå, wänte mich. (Lägger sitt hufwud på Kasper o. s. w.) Se så ja! Jak lurer! Willst du bleiben? (Får en örfil). Auh! Oh! Kasper! (Nuskar honom). Kasper! Bist du werklich dö! — K. Ja! — F. Nej, du bli inte död! — K. Jo! — F. Nej! (Flere gånger.) Hwar har du warit den hele lange tid, jag inte sett dej, mossiö Kasper? — K. In das grosse Vaterland, Berlin, Hamburg und Wien. — F. Hwad har du gjort der? — K. Jag har lärt mig barbere folk efter nyaste method. — F. Såå! Nå willst du mick mine mange penge betale? — K. Hwilke mange penge? — F. Som du är mick skildig! 30 riksdaler for schtremling und potatis und bayerskt öl und punch und toddi! — K. (funderar). Punch och toddy — jag aldrig dricka sådant! Jag är absolut. — F. Nej. — K. Jo. (Många gånger). — F. Undt så har du fått kokte rofwor, stekte rofwor och rotamos, nors och nors-soppa, sill och sillsoppa, stekt sill i papper, stekt papper utan sill, fläsk och potatis och potatis utan fläsk — und alle fat ha warit garnerade med norshufwen — willst du betale mich mine penge, mossiö Kasper? — K. Jag skall rake dig för tretti riksdaler! — F. Det war bra! — K. Jag ska bare hemte min lille beskedlige twålborste! — F. Det är ju en gatsopningsmachin! — K. Nix! Det är en lille beskedlige tvålborste efter nyeste metod! (Twålar in honom.) Stilla! jag skall hemte min lille beskedlige rakaknif. (Hemtar käppen.) Ja, efter nyaste metoden. (Han slipar knifwen, rakar honom och slår honom.) Tralalala! Nu hafwer du fått micke stor waluta för dina tretti riksdaler. Tralala!
Mexikanaren. (Sång.) Ich komme nu från Mexiko, ett land, wo die Citronen blühen! — Kasper (Härmar). Blühen! (Förswinner). — M. Håhå! Tusen teufel! (Söker.) Donnerwetter, wo bist du då? Putz weg! Då kan jach börje sjunge min lille arie igen! Jach
