flickor mellan 15 och 24 års ålder». Nittio namn på af landshöfdingarna föreslagna flickor sattes på de nittio numrorna i dragningshjulet, och fem af dem vordo de lyckliga.
Kungörelsen hade utfärdats 1771, men den första dragningen skedde ej förr än i början af 1773. Under tiden hade embetsverket ordnats och fått sin kungliga direktion, sina tjenstemän och kollektörer. Hela verket var omgifvet af kunglighetens glans, och stormän skulle styra det. Till förste direktör utnämdes presidenten i Kammarkollegium, grefve Carl Johan Cronstedt, hvilken var af Kongl. Maj:t »känd att ega all den insigt som till detta lotteries behöriga styrsel erfordras». Till meddirektörer utsågos statskommissarien Claes Wirell (adlad Lagerstråle), kammarråden Carl Stjerngranat och Anders af Botin (den bekante häfdatecknaren). Verkets förste sekreterare var Gustaf Fredrik Blomborg, hvars namn finnes i kalendern ännu 1776, men från och med 1777 står Carl M. Bellman såsom sekreterare. Att Bellman verkligen tjenstgjorde under några år är väl otvifvelaktigt, såsom C. Eichhorn också visat i sin skrift »Bellman och hans senaste biograf». Men man kan nog tänka sig, huru föga öfverensstämmande med skaldens smak denna tjenstgöring skulle vara. Det är väl i ett af Bellmans svåra ögonblick, då han morgonen efter en i vänners lag gladt genomvakad natt söker stärka sig till dagens föga poetiska verksamhet i nummerlotteri-direktionen som hans vän Sergel tecknat honom, i öfverdriften uttryckande ett skämt med den glade sångaren (fig. 66). Underskriften är också af Sergels hand.
Under det direktionen och tjenstemännen skötte embetsverket i nummerlotteriets hus vid Svartmangatan (nu mera medicinalstyrelsens lägenhet), sålde kollektörerne lotter litet hvarstädes i Stockholm, och allmänheten såg med glad förhoppning dragningsdagen nalkas. Det var i synnerhet mot slutet af den vecka som närmast föregick dragningen lotterna funno lifligaste afsättningen. Man spelade på enkelt utdrag, då blott ett nummer behöfde komma ut och då vinsten var femton gånger insatsen; på ambe, då man spekulerade på två numror; på terne, quaterne och quinterne, då vinsterna voro i stegrad höjd. Insatsen för enkelt utdrag fick göras i början från 8 öre till 200 daler s. m. och så vidare i förhållande efter utdragen.
Hvilken trängsel på torsdagen, hvilken ännu större på fredagen och allra värst på lördagen! Man måste köpa en lott (fig. 67). Man hade kanske pantsatt en nödvändig klädespersedel för att skaffa pengar till lottsedeln. Man hade gjort sina fina uträkningar och var nästan säker om vinst. Man såg siffror öfverallt, i kaffekoppen, i bränvinsglaset, bland soporna på gatan, lika väl som bland skyarne.
