Vaktparaden är ett kostnadsfritt nöje som ännu bestås Stockholm, men det är långt ifrån så storartadt som i gamla dagar. Så länge Stockholm haft garnison, har det ock kunnat roa sig med vaktparad, åtminstone allt sedån den garnisonen började utgöras af ett lifgarde, och detta kan från Karl den elfte räkna sitt bestämda ordnande. Innan man fick på beständig fot värfvade regementen, omväxlade »landtfänikorna» med vakthållningen i Stockholm, och stadens borgare deltogo äfven deri. Karl den nionde afskaffade borgarvakten och förordnade, att 360 man af Smålands-knektarne skulle till vakthållning uttagas och underhållas till hälften af kronan, till hälften af borgerskapet. Borgarenas vakthållning infördes dock sedan å nyo.
Efter Karl den elfte var det hufvudsakligen det kungl. lifgardet som bestred vaktgöringen. Detta regemente räknar sina anor från Gustaf den andre Adolfs tid, och i slagen vid Leipzig och Lützen finner man ett kompani garde. Under Karl den elftes tid var namnet »lifgardet till fot»; under Gustaf den tredje »konungens blå och gula lifgarde»; 1792 »Svea lifgardet»; 1806 åter »lifgardet till fot»; 1808, då Gustaf den fjerde Adolf nedsatte dess rang, »Fleetwoodska värfvade regementet»; 1809, då det efter regeringsförändringen återfick sin rang, kallades det »konungens Svea lifgarde» och heter så ännu i vår tid.
Det regemente som nu kallas Andra lifgardet uppsattes 1741 af grefve G. D. Hamilton och kallades då efter honom, men räknar kanske sin egentliga tillvaro från den af öfverste v. Kaulbars 1773 uppsatta tredje bataljonen af enkedrottningens regemente, hvilken bataljon 1793 förenades med lätta infanteriet af lifbrigaden, 1803 åter skildes derifrån och lades i Finland under namn af »finska gardesregementet»; återkom till Stockholm 1805, miste sin rang 1808, återfick rangen efter statshvälfningen 1809 och kallades »Andra gardesregementet», hvilket namn 1818 ändrades till »kongl. Andra lifgardet».
Det är i synnerhet dessa två gardesregementen som komma i fråga, när man talar om vaktparaden i Stockholm. De öfriga garnisonsregementena, lifgardet till häst (förut Sprengtportens »Lätta dragoner») och artilleriet, hafva haft sin vaktparad för sig, utan att synnerligt uppmärksammas af folket. Gardesparadens mål har varit det ena regementets aflösning af det andra i vakthållningen vid kungl. slottet, och folket har derför haft godt tillfälle att taga denna parad i betraktande. Sedan norska gardesafdelningen och pontonierbataljonen började deltaga i vakthållningen, har det likväl varit i synnerhet de svenska gardesregementena som man afsett, när man talat om vaktparaden.
Enligt en gammal förordning om »Wackt-Paradens Formerande
