Hoppa till innehållet

Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
209
ELDSVÅDOR

är den eldsvådan, om hvilken Jahan Messenius i sin Stockholms-krönika förtäljer:

Mehra staden då och missgick,
större af eld hon skada fick,
när then i siutijo sex åhr
stått hade färdigh, om en wår
han och slåttet brann i röter;
sent fick Stockholm thär på böter,
hwar håller på byggia med flijt.

Åskan var ofta orsak till eldsvådor i gamla Stockholm, men en gång visade hon sig mycket missnöjd öfver en brand som ej var tillstäld af henne, utan af de tyske borgarena i staden. Det var natten emellan den 11 och 12 Juni, mellan Barnabas och Eskil, som 1389 var helga lekamens högtid, »då de tyske Stockholms borgare, som under konung Albrechts regementstid sig mycket förökt hade, genom sina fratres cucullatos eller hättebröder så obarmhertigt handterade sina svenska medborgare och en del af dem, efter mycket marterande, på Keplingeholmen (Blasiiholmen) vid Stockholm midnattstid lefvande uppbrände».

Under det denna missgerning föröfvades, »ljungade det i skyn grufveliga och förskräckliga, och luften skakade från sig en så stor vattuflod, att man ej annat kunde tänka än Stockholms stad skulle genast sjunka i grund».

Jahan Messenius skildrar en förskräcklig eldsvåda som skall hafva rasat i Stockholm åtta år efter Albrechts fördrifvande, vid hvilket tillfälle »halft annat tusen man» skall hafva omkommit. De som icke brändes eller qväfdes i lågorna och röken sökte sin tillflykt på båtar i hamnen, men båtarne sjönko:

thär till kom hastig storm och wijn
fast månge skutor nedsänckte,
mäst qwinfålck och barn fördränckte.
The som flydde för eldzens glö
så måtte the i wattnet dö.

Vid samma tillfälle skadades Svartmunkeklostret, och

aldrig then skada förwan,
som på böker giorde then bran.
Eij fans så herligt liberij
Som thetta klåstret war wthi.

Ehuru årtalen ej stämma riktigt öfver ens, ser det dock ut, som skulle den af Jahan Messenius skildrade stora branden hafva varit den samma som finnes omnämd hos Rhyzelius under år 1407 och som hade åstadkommits genom åskan. Då brann större delen af staden jämte rådstugan samt »alla stadens bref och böcker.»

Gamla Stockholm.14