— Och han skall heta?
— Dalin!
— Det namnet har man aldrig hört!
— Nej! det har man inte! Kypare! Ett halft qvarter Rhenskt och mina glas! — Här ser du mina glas! Hvad tycker du om dem! Det är de äldsta i Sverige brukliga — eller Remmare som de kallas! Jaså, du är intresserad af dryckesredskapen?
— Jag har verkligen egnat mig något åt den grenen vid universitetet. Kanske farbror vet hvad man drack utur innan man fick glas i Sverige?
— Jag vill minnas att vännen Olaus Magni berättar, att man fört öfver gröna glas från Tyskland. Dessförinnan begagnade man stenmuggar som gjordes i Tyskland och tennkannor från England. Men de mest festliga dryckeskärlen voro de så kallade Kåsorna, hvilka voro gjorda af knotiga trädrötter och försedda med dråpliga ornament som gjorde att den drickande liknade en hjort. Ja, du skall få se i min Olaus när vi komma hem.
— Åh, Herre Gud har han gått och ritat af sådant der? Tänk, hur skola de menniskor som lefva om 200 år få reda på hur till exempel de glas sågo ut, som Lasse Lucidor drack ur?
— Det är bara att läsa hans Bröllopsskrifter, så har man glas och allting med. Jag mins till exempel:
