Kap. VIII.
Gatans ryktbarheter.
Seseman. — Nils von Rosenstein. — Död-doktorn. — Bakelse-Jeanna. — John Hall. — Getgubben på Adolf Fredriks torg. — Vackra dalkullan. — Apotekar Ris. — Mallén och gångposten. — Professorn i aftagande. — Gustaf Björn.
Det kan tyckas, såsom vore det i en stor stad, med dennes många olika och ständigt växlande företeelser, ganska svårt att väcka uppmärksamhet, och likväl är det kanske blott i stora städer som man finner hvad man kallar gatans ryktbarheter, personer som af en eller annan orsak gjort uppseende, äro kända af hela staden och för främlingar visas som märkvärdigheter. Vanligtvis är det yttre, från den stora mängden skiljaktiga egenskaper som ådraga dem uppmärksamhet, ofta sådana som väcka löje, stundom, men visst icke så många gånger, af motsatt slag, som framkallar beundran.
Så är förhållandet öfverallt, och så har det varit sedan gamla tider. Men gatans ryktbarheter hafva vanligtvis en ganska kort tillvaro i folkets hågkomst, och om äfven ett och annat namn ännu tränger sig fram från aflägsnare tidehvarf, är det omgifvet af så mycket mörker, att man i våra dagar ej kan göra sig någon rätt föreställning om sjelfva personligheten. Det är först under de senast förflutna hundra åren som man kan framleta några klarare minnen om dem som på Stockholms gator vunnit rykte. Vi påminna här om några af dem. Åt alla kunna vi ej lemna plats i dessa blad. Någon rangordning iakttaga vi icke. Ett par af dem vi här framställa eger en vida betydelsefullare ryktbarhet på ett helt annat område, men jämte denna var det deras yttre uppträdande, och detta kanske i främsta rummet, som gjorde dem kända af Stockholms allmänhet. Vi hafva för öfrigt sökt inskränka antalet och hafva äfven i det föregående redan omnämt några som onekligen hörde till ryktbarheter af samma slag, såsom blinda Collingen, blinda
