Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/257

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
240
GATANS RYKTBARHETER

Målarakademien; bildade jemte andra Svenska Läkare-societeten i Göteborg; blef stadsläkare i nämde stad; slutade som assessor i Sundhetskollegium och »slog sig i ro» i Stockholm, der han dock ständigt tillkallades till konsultatation i svårare fall, hvarför han erhöll sitt binamn af befolkningen som väl kände hans yttre och aldrig kunde se honom utan en viss rysning.

»En liten mager gubbe med sträft, nästan jernhårdt ansigte, svart frack, stöfvelkragarna uppdragna öfver pantalongerna samt en guldkrycka i handen» så skildras han af Blanche i »Hyrkuskens berättelser», der han uppträder på ett temligen brutalt sätt i en familj. Denna sida, hans barska sätt har alltid framhållits såsom det mest framstående draget i hans karakter, och framträder i den mängd kända anekdoter som ännu lefva om honom. Men om hans godhet och tysta välgörenhet mot fattiga har man mindre att berätta; dock minnet har bevarat det. En förtrogen vän till Carlander hade sett i hans räkenskaper en rubrik: apoteksräkning, som upptog ända till 30 rdr banko i månaden. Det var under denna rubrik Carlander dolde sin välgörenhet. Bene latere var hans valspråk. Och det höll han vid. Då han donerade till de fattiga i Yllestad, hans födelsebygd, skulle donationen kallas »Rydellska legatet».

Han var äfven en from man och ödmjuk inför försynen, som så underligt hade hulpit honom. Clara kyrka var hans församlingskyrka, och den besökte han regelbundet. Man berättar såsom exempel på hans rättrohet, att han för sin del ändrat predikstolspsalmens strof

»Och då jag lefvat, som jag bort,
För mig Du öppnar himlens port»

till

Och fast jag lefvat som en l...,
Du för mig öppnar himlens port,

emedan han icke kunde erkänna, att någon lefvat som han bort.

Efter Carlanders död fans följande föreskrift, hvilken i högre grad än alla anekdoter, gjorda eller sanna, skildra hans sinnelag och karakter:

»Då jag af guds nåd kommit hem i fadershuset låter man aset ligga i sängen ett dygn, tills det blifvit väl stelnadt, derpå lägges det utan all förberedelse i kistan med de lakan i sängen äro, det ena under och det andra öfver. Kistan skall vara svart utan alla prydnader, utom en plåt vid hufvudet, hvarpå står: »Christofer Carlander, f. d. Assessor i K. Sundhets-Collegium, född d. 30:de Julii 1759, död d. .....» samt en plåt vid fötterna, hvarpå tecknas: »Jag åstundar skiljas hädan och vara när Christo, hvilket också mycket