Hoppa till innehållet

Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
280
BARN OCH UNGDOM

likhet styrker antagandet om Lunkentus. Siddhikûr berättar om en man som blef landsförvist och gick ut att vandra. Han hittar först en trollbägare som framställer kött, fläsk och vin. Derpå möter han en man som har en käpp, hvilken heter »kretslöparen» och som har den egenskapen att på befallning ramla om en antagonist. De byta bägaren mot käppen med det resultat, att »kretslöparen» återbringar bägaren till dess förre egare hvilken naturligen behåller käppen. Med denna käpp förvärfvar han sig andra ovärderliga saker och så vidare, och så skiljas sagorna åt.

Vi måste lemna Lunkentus till ett annat tillfälle och sluta med att gifva några souvenirer (fig. 134—137) af hans vandringar genom Sverige, hvilka på samma gång må visa, huru träsnitten vandra och få tjena som afbildningar för växlande personnager.

Fig. 134. Lunkentus. Jönköping 1832.
Fig. 135. Lunkentus. Sundsvall 1845.
 
Fig. 136. Lunkentus. Norrköping 1791.
Fig. 137. Lunkentus. Gefle 1806.

———♦———