Kap. X.
Skolor.
I mörker och köld. — Latin, sång och stryk. — Trivialskolans äldsta tider. — Martini bulla 1419. — Äldsta skolhuset. — I Gråmunkeklostret. — Annales Scholæ från 1630. — Vid Själagårdsgatan. — Socken- och likgång. — Huru lärare hade det. — Raballer. — Skådespel och skolfester. — Hvarifrån skolgossarne kommo. — Gymnasium. — Tyska skolan. — Riddarhusskolan. — Malmskolor. — Lancasterskolan och folkskolor. — Enskilda skolor.
Det är en mörk vintermorgon. Kölden är skarp. Snön ligger i väldiga drifvor långt upp åt husväggarne och spärrar vägen på de trånga gatorna. Blåsten har gått i förbund med snön. Det är svårt att taga sig fram öfver Stortorget, ännu svårare att komma om hör- net vid Storkyrkan. Inga lyktor, inga banade vägar, intet skydd, när man skall förbi kyrkans östra gafvel. Der streta några barn mot snö och vind.
Hvad skola barnen göra ute så tidigt? Klockan är ännu icke fem på morgonen. De vika om hörnet vid kyrkan och krafla sig fram till ett litet hus framför norra sidan af templet.
Så snart piltarne — det är endast gossar, inga flickor — komma in i det stora rummet, falla de på knä och göra morgonbön.
Det är på latin de göra sin andakt. De allra flesta förstå icke ett ord af de långa bönerna, och likväl upprepas de hvarje morgon, i mörkret och kölden. Det är icke fullt så mörkt inne i salen, som ute på gatan. Det är kanske icke fullt så kallt, ty gossarnes utdunstning är varm nog, åtminstone stark nog för att motverka välbefinnandet, att fylla rummet med de ångor som pläga framkalla sjukdomar.
Sedan man läst långa latinska böner och sjungit långa latinska sånger, var klockan sex. Då togs latinska grammatikan fram. Hon var under långa tider den enda läroboken, hvilken latinsk grammatika är svårt att nu veta, men det var sannolikt den Doctrinale
