Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/310

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
293
SKOLOR

Til wissa gränner eller borgare förordineras allenast en fattig diekne, som ther siunger oc inge andre; Hwilken, the som i gränden bo, om them så synes, på en wiss tidh om wickan eller hwarja 14 dagar, gifwa allenast en måltid maat.

Det var icke blott med sång, utan äfven med läsande som skolepiltarne skulle visa sin erkänsla för almosorna. För det ändamålet utdelades tryckta sedlar, i hvilka innehafvarens namn skriftligen ifyldes och som skulle uppvisas, när skolgossen infann sig i något af de hus som tilldelats honom för almosans mottagande. Ett par sådana sedlar finnes i Riksarkivets samlingar och vi anföra här innehållet som är fullkomligt lika både under 16- och 1700-talen:

Såsom Gud i sitt helga Ord biuder och befaller att alla Barn skola uppfödas i Tucht och Herrans förmaning, och H:s Kongl. May:tt vår Allernådigste Konung af högstbepriselig Försorg och Nijt om Ungdomens Uppfostran och underwijsande uti en sann Christendom och Gudsfruchtan/ denne Förordning allernådigst giordt det fattige Schole-Barn hafva att niuta Almosa uti några dem tildeelte Huus/ hwarest de på wisse Tijder förmedelst läsande eller siungande sig infinna må: Altså i föllie der af warda denne eller desse fattige   studerande Pilt   af   Schola tillordnade å andra sijdan specificerade Huushåld/ at där sammastädes förmedelst läsande eller siungande emellan Klåckan 11. och 12. för Middagen/ samt mellan 5. och 7. om Aftonen sig inställa och där Almosa undfå/ med förmodan att hwar och en har af den Aldrahögsta allsköns Lycka och Wälsignelse att förwänta.
Datum Stockholm af   Schola den   Anno 16

Sången skulle tjena till många ändamål. »Discant siunges ordinarie om högtijder», heter det i ofvan nämda ordningsstadgar. »Ther emellan them som begiära discant, gifwe för än Scholens instrumenta musica uttagas til Scholen hwad honom synes sedan efter seedwanen».

Skolan bjöd på ej blott vokal-, utan äfven instrumentalmusik. Enligt ett gammalt inventarium egde Trivialskolan år 1630 två basuner, en dulcian[1], en cornet eller »sinka» af hvitt ben, med »sölff i ändan», en cornet af trä, med svart läder öfverdraget, en discants-fedla och en tenor-fedla. Under A. Leufstadii rektorat, på 1600-talet, köptes till skolan också en tuba eller trombona.

Det var allra mest vid begrafningar som Trivialskolans musikaliska förmåga anlitades. Skolan skulle också genom sin närvaro öka liktågens högtidlighet, och denna plägsed var kanske den mest

  1. Blåsinstrument af trä, snarlikt fagotten.