finner ett förvånande stort antal krigsmän, ty allt som oftast stöter man på en skolgosse, hvars fader är miles gregarius, simpel soldat, eller legatus pedestris eller miles in satellitio regio pedestri (gardeskarl) eller eques in legione primaria equestri (hästgardist). Sällsyntare är att finna en underofficer, t. ex. en fältväbel, men denne får då också följande ståtliga latinska benämning: Ductor manipuli primarie legionis levis armaturæ, d. v. s. vid lätta dragonerne.
För öfrigt var fadern murare, jernbärare, kock, skeppare, matros, mjölnare, palmmätare-ålderman (inspector illorum qui palmos erigunt, in quibus ligna venduntur ut et foenum). Man finner endast en och annan handtverksmästare, såsom skräddare, skomakare o. s. v., men väl en fiskare (piscator apud comitissam Piper).
Några få gossar voro från landet, men det märkliga är att de flesta, åtminstone på 1720 talet, icke bodde i den inre staden, utan på malmarne, och detta fastän »Malmskolorna» då länge funnits. Så bor en mjölnarson i qvarnen vid Kungsbacken, andra gossar vid Hötorget (Forum foenarium), Luntmakargatan, Seved Båts gata, Styrmansgatan och andra gator på Ladugårdslandet, Stora Badstugatan, Hornsgatan och gator ännu längre bort på Södermalm, t. ex. Bondegatan (Platea rusticorum). Stundom har gatornas latiniserande icke kunnat ske utan mycket bråkiga omskrifningar, såsom då Luntmakaregatan kallas Platea qui habet nomen ab iis qui conficiunt funiculos igniarios. Deremot äro Platea Baggiana, Kindstadiana, Cornea, och äfven Collis molestiarum (Besvärsbacken) icke så tillkrånglade. Kåkbrinken fick det vackra namnet Collis cippi infamis prope forum Magnum.
Men antingen lärjungen bodde vid Forum coactorum (Packartorget) eller Platea Sacerdotum (Prestgatan), så hände det, att vid hans namn antecknades, att han ingenting kunde — puer nihil tenet — möjligtvis med ett tillägg: »utom katekesen», eller till och med mindre än ingenting — puer tenet quasi nihil, immo minus nihilo.
Under hela 1700-talet tyckas omkring femtio lärjungar hafva inskrifvits hvarje år, och hela antalet af dem som bevistade skolan utgjorde omkring ett hundra femtio årligen, således mindre än på 1600-talet. Gossarnes ålder växlar mellan sju och sjutton år.
Att skolrummet i de äldsta tider varit oeldadt, tyckes, såsom vi redan omnämt, vara tämligen visst, och ehuru sedermera, i 1649 års skollag, säges, att skolan icke finge sakna spisel, ser det dock ut, som skulle det påbudet ej alltid hafva skyddat mot kölden. När ved icke bestods af allmänna medel, skulle lärjungarne skaffa bränsle, men ännu 1731 klagades, att hvarken lärare eller lärjungar kunde göra något för köld i skolan. Det var den nitiske rektor Beckman
