lefvande stockholmare hafva fått sin skolundervisning i det huset och erinra sig många tilldragelser från den tiden. Gossarne i Jacobs skola hade Brunkebergstorg, beläget på skolhusets baksida, då till sin lekplats, och der var också det slagfält, der striderne utkämpades mellan dem och claristerne, om hvilka idrotter August Blanche haft åtskilligt att förtälja. Åt torget fans då blott ett plank, som skilde det från skolgården, och hade skolgossarne ingen annan utväg till torget, så klättrade de öfver eller krupo under planket. Vid planket funnos åtskilliga klädmäkleribodar, och en af dessa tillhörde kantorn och korsångaren Michals hustru, Louise Michaelis moder. Der reser sig nu det stora hus, som vid Brunkebergstorg har nummern 16, 18 och 20. Församlingen sålde nämligen huset och tomten, 1848, till kramhandlaren J. F. Folcker, som der uppförde det stora huset. För sin lägenhet fick församlingen 25,000 rdr banko och köpte för samma summa i riksgäld den s. k. hofbageri-egendomen vid Regeringsgatan, i hörnet af Brunsgränden, med adressnummern 79, samt den derintill liggande egendomen, nummer 81, af hvilka bägge hus dels ombygdes, dels nybygdes det skolhus som invigdes den 9 Oktober 1851.
Om den gamla skolans rektorer hafva häfderna icke mycket att förkunna. Den förste af dem var Stephanus Bergius, otvifvelaktigt den samme »pædagogus i Jacobs skola», som under namnet Stephanus Stephani finnes omnämd i Stockholms stads konsistoriiprotokoll för 1667. En församlingsbo hade klagat på honom, att han för skolsång tagit betalning efter bestämd taxa, hvilket vore förbjudet, menade käranden, utan skulle hvar och en få gifva efter råd och lägenhet. »Pædagogus» uppkallades till konsistorium och varnades. En annan gång stod samme Stephanus inför konsistorium anklagad för att hafva omenskligt agat en djekne, slagit gossen på munnen, ryckt honom med håret om kull på golfvet och illa sparkat honom. Vid ett annat tillfälle hade han på kyrkogården slagit gossen med en karbas. Stephanus nekade icke, men anförde till sin ursäkt, att djeknen gjort honom mycken förargelse, sjelf sällan infunnit sig i skolan och narrat andra derifrån. På grund deraf näpstes Stephanus och släptes.
Den ursprungliga barnskolan sökte snart göra sig till lärdomsskola för att täfla ej blott med Clara, utan äfven med sjelfva Trivialskolan, och äfven på denna undervisningsanstalt kan sannolikt tillämpas C. U. Broocmans anmärkning, att kyrkskolornas lärare berömde sig gerna deraf, att en och annan gosse läst några kapitel i Cornelius Nepos eller »Novum», helst detta, som de hoppades, i synnerhet kunde lända dem till den billiga förmån att få räkna dubbla tjensteår.
Då Gustaf Murray (sedermera pastor primarius och ordensbiskop,
