Fristående lefde gesällsamfundet, vid sidan af skrået, på sitt herberge och med sina handtverksbruk, ordningar eller gewohnheiten. Gesällerna hade sin kassa, sin låda, sin välkomst och stundom eget hus. För att ernå skicklighet och ofta för att söka arbete måste gesällen ut och vandra. Hans lif fick derigenom en anstrykning af romantik, men det blef ofta något oregelbundet och gjorde honom mera fruktad än omtyckt.
Med renseln på ryggen och med den oumbärliga påken (fig. 158) drog t. ex. smedsgesällen fram på landsvägarne tills hans träffade en stad. Dit anländ, sökte han upp gesällernas herberge. Herbergsfadern, en gammal gesäll, som mot att få bo hyresfritt skötte husets ekonomi, tillkallade åltgesällen (eller örtgesällen, såsom han i gamla handlingar kallas), hvarpå följande scen uppfördes, bokstafligen uppfördes, ty båda parterna måste tala enligt antaget handtverksbruk, hvilket förut var inlärdt. Scenen kallas:
Örtgesälls uppklappning.
(Örtgesällen klappar (fig. 159) i bordet och talar.)
Örtgesällen. Alltså med förlof, är någon främmande tillstädes, som tänker skicka om, han sitte till bordet, och låte sig af mig om arbetet omskåda för första, andra och tredje. (Den främmande införes.)
Örtgesällens helsning och den främmande gesällens svar.
Örtg. Främmande klensmed.
Främ. Ett stycke deraf.
Örtg. Välkommen på handtverkets vägnar.
Främ. Stor tack ... Mästare, gesäller och unggesäller låta helsa eder ifrån Nyköping och allestädes hvar jag har igenomrest.
Örtg. Stor tack. Mästare, gesäller och unggesäller likaledes. Alltså med förlof, främmande, sitt till bordet,
Främ. Jag tackar mycket.
Örtg. Alltså med förlof, främmande, hvad är hans begäran, att han har skickat bud efter mig?
Främ. Min begäran är intet mycket, allenast att handtverksbruk och ordning måtte bli mig bevist, som jag det åter kan förskylla, antingen här eller annorstädes, hvar Gud vill, vi råkas.
Örtg. Handtverksbruk och ordning skall Eder vederfaras så mycket som jag lärt, hvad jag än intet har lärt, hoppas jag utaf Eder som en rättskaffens gesäll till att få lära.
Främ. Utaf mig lär han intet mycket annat, än att löpa landet upp och neder, och slita kläder och skor sönder, Herr Faders vin utdricka; den ena gången mer den andra mindre, allt som pungen vill räcka.
Örtg. Det kunna vi förut väl göra. — Hvarpå skickar han om? På klensmed eller hvad förekommer?
Härpå svarar nu den främmande, hvarefter ett mellanspel utföres mellan örtgesällen och mästergesällen, och upplysning vinnes, huru vida arbete står att få.