Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/373

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
356
GILLEN. SKRÅN. GESÄLLSKAP.

Derpå stiger örtgesällen upp för att göra besök hos mästarne och säger vid utgåendet till den främmande:

— Med förlof, låt intet tiden blifva eder för lång, har jag något förgätit, skrif det under bordet, tills jag kommer igen, står det då ofvan på bordet, vilja vi utstryka det med ett stop öl.

Nu går örtgesällen omkring till alla mästarne och frågar, om de ha arbete att lemna, men får icke fråga annorlunda än så som ordningen föreskrifver:

— God dag, käre mästare, det är en främmande gesäll hitkommen på vårt herberge, han begär fjorton dags arbete uti mästarens verkstad, all nytta till att söka, och skada till att hindra, ger mästaren honom arbete är mig kärt och den främmande ännu kärare.

Örtgesällen återvänder till herberget och ger besked om utgången af sin beskickning. Har den gått lyckligt, är svaret kort; har den utfallit illa, blir ordsvallet längre och mera afrundadt.

Örtgesällen säger nemligen:

— Alltså med förlof, främmande, han skulle kanhända gerna vilja veta hvad han har att vänta, medan jag är så långsam; jag har nu gångit på eder anmodan så vida embetet räcker och redligt är, från äldsta till yngsta, från rika till fattiga, och de låta alla helsa och tacka för denna gången; är nu hans pung väl fullt speckad, och skorna bra flickade, ett långt spett i handen, kan min goda gesäll väl komma öfver den gropen, och jag önskar honom mycken lycka uti stora fältet.

Hvarpå han förmanande tillägger:

— Med förlof, det är här brukligt, när en främmande kommer resandes, betalar man en kanna öl för honom uti Herr Faders hus och sedan får han skaffa sig lägenhet genom porten ut. Lef väl, haf Gud för ögonen, så blir honom vägen intet svår.

Huru vida han verkligen bjuder på öl, säger icke handtverksordningen, men det förefaller troligt, om man känner svenska gästfriheten rätt.

Skulle åter gesällen hafva fått arbete, införes han af örtgesällen hos mästaren med följande harang:

— Med förlof, mästare: vill jag anförtro denna främmande gesäll; gifver mästaren honom skarpa filar och hvetebröd, och låter honom länge sofva, lärer mästaren nog få en bra gesäll af honom. Far väl!

Praktfullast var dock det skådespel som uppfördes vid de så kallade qvartalen, då gesällskapets vigtigaste angelägenheter afgjordes. Vid detta tillfälle steg först örtgesällen fram och talade:

— Med förlof, herrar lådemästare, samtelige gesäller och ung-gesäller, dem måtte väl vara bekant hvarföre vi alla fjerdedels år komma tillsamman, angående frid och enighet, och vårt herberges vidmakthållande; alltså skall lådan vara öppnad. Herr lådmästaren behagar först läsa!

(Om två örtgesäller äro tillstädes, stiger en till dörren, och den andre går ikring bordet, och fordrar de fördolda gevären af, om någon har något).