Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/393

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
376
BORGERSKAPET

För den 17 September 1593 finnes antecknadt, att då samtycktes, det sex svurne borgare skulle hvar natt gå i burevård i staden och se väl till, att allt ginge skickliga och väl till med vakten och att de äro höfviske och svara väl och befordra folket, besynnerligen om de se någon gå drucken på gatan, till det bästa. Då beslöts ock, att om någon försummar burevård, när honom är tillsagdt, skulle han böta 40 mark.

Den 8 Juli 1594 tillsades allvarligen af hofmarsken Göstaff Baner, att de som förordnades till vakt i staden skulle icke komma druckne på vakt, utan ställa sig höfveliga och beskedliga. Och om dem mötte någon om qvällen eller nattetid som drucken vore, skulle de hjelpa att befordra honom till det bästa och om så behöfdes väl ledsaga till hans herberge. Och icke beskatta penningar af folket, som mycket blifvit klagadt, att det främmande folket (polackarne) som hade följt kongl. maj:t till ära in i riket, icke må gifvas tillfälle att tala om de svenskes grofhet och oförstånd[1].

Det första bestämda stadgandet som kommit till efterverlden om särskildt lönade knektar till ordningsvakt är af den 16 December 1594, enligt hvilket staden skulle hålla de 32 knektar som höfvidsmannen Erik Larsson hade på stadens vägnar antagit, och vordo dem handfångna stadens värjor och 24 hillebårder.

Ofta förekom det stadgandet, att hvar och en skulle sända fullmogne karlar eller drängar i vakt och icke gossar, »som ofta skedt är». Ännu 1601 tyckas vaktförhållandena icke vara ordnade, ty då klagades, att det »ginge så underligt till med vakten; stundom komma tre, stundom två och stundom ingen, utan drista de derpå, att vårdskrifvaren skall intaga någon i deras ställe. När ock någon instiger i deras ställe och kommer och kräfver penningar, då visa de den af med smäligt ondt». Derför skulle ingen efter den dagen, den 19 September 1601, tillstädjas göra vakt för någon annan.

Den 16 November samma år uppmanades menigheten, att efter som den nådige fursten vore utomlands, borde man hålla starkare vakt än förut, i portarne (stadens) och på gatorna. Då beviljades, att hvart hus skulle bestå vakt samt att till burevård skulle två borgare hålla vakt om dagen och två om natten. Likaledes skulle tretio gå i vakt af staden hvarje natt, och inga ålderstigne eller oduglige män stå i porten, som dittills skedt var. Den som försummade sin vakt skulle böta tre mark; den som försummade burevård bötfäldes till sex mark.

  1. Stockholms Stads Tänkebok för 1594.