Under vanliga tider öppnades stadsportarne kl. 4 f. m. och stängdes kl. 8 e. m., då vakten gick ut, men då ofred eller åtminstone oro var på färde, öppnades portarne, så väl den norra som den södra, först kl. 6 f. m. och stängdes redan kl. 7 e. m. »Den som hafver något att förrätta, må dess förinnan beställa sitt ärende», heter det i rådhusrättsprotokollet för den 16 November 1601.
Om vakthållningen för militära ändamål och för polissyften i äldre tider var sammanblandad och i bägge afseenden lagd på borgerskapet personligen, tyckes detta dock hafva upphört åtminstone i förra hälften af 1600-talet, om icke förr, och Stockholm fick en ordentlig stadsvakt. Med denna komma vi att sysselsätta oss, när vi hunnit till kapitlet om polisen,
Öfverståthållaren Schering Rosenhanes relation om Stockholms slotts och stads tillstånd, år 1663, upplyser, att borgerskapet då bestod af femton kompanier, af hvilka fyra i staden, sju på norr och fyra på söder, med deras kaptener och officerare. Då fans äfven ett kompani till häst af 119 unge borgare. Öfverbefälhafvare var skotten, öfverste Wilhelm Barclay, som 1652 utnämdes till stadsmajor och afled 1676. Major 1663 var Rudolf Roland. Hela den då vapenföra styrkan af borgare och deras drängar utgjorde 2,328 personer.
En bilaga till ofvan nämda relation innehåller en skildring af tillståndet inom den väpnade borgaretruppen förr än ordinantierna tillämpades. Deraf finner man bland annat, att en stor oordning »inritat sig hos somliga af borgerskapet», i det de, då befallning gifvits att inställa sig i gevär vid hvar sin fana, »sig alldeles motvilligt absentera, undantagande sig den borgerliga pligt, hörsamhet och lydno, som andra skäligen sina förmän bevisa». Somliga instälde sig först en half dag efter det trumman gått och marscherade med den största »confusion», utan all order, med buller och ett otidigt skjutande, icke ens aktandes sina officerares förbud eller »commendo». Somliga öfverlastade sig så med dryck, att de gjorde sig sjelfva och andra skada och, hvad »slemmast» var, vanärade sina medborgare.
För att göra ett slut på sådana oordningar utfärdade öfverståthållaren jemte borgmästare och råd vissa förhållningsregler. Kaptenerne skulle dagen före hvarje »munstring» derom tillsäga sina underhafvande, hvilka skulle båda korporalerne. Trumman skulle röras blott tre gånger, två för att samlas och en till marsch. Skulle någon så groft förse sig, att officerarne deraf funne sig högligen besvärade, skulle sådant på vederbörligt rum upptagas och examineras, och den skyldige straffas af mönsterherrarne och officerarne. Om officerarne förgingo sig mot hvar andra, pliktades 20 daler. Inga skott fingo
