och fabrikören Ström, som dock var frånvarande, löjtnanten och grosshandlaren Clason, löjtnanten och jernkrämaren Widbohm samt fänriken och kramhandlaren Stutén junior, hvilken sist nämde mottog vakten vid Norrmalmstorg, som också hade uppsigt öfver brandredskapen i spruthuset vid torget.
Kungl. högvakten innehades af löjtnanten vid lifgardet, frih. Lejonhufvud, hvilken med all militärisk honnör lemnade denna vakt till borgerskapets officerare.
Borgerskapet började då, säger mönsterskrifvaren Köppen, en tjenstgöring som i alla afseenden för detsamma var både främmande och ovanlig. Men allt gick bra. Enigheten styrde företaget, och officerarnes oförtrutenhet och vaksamma uppseende bidrogo till ordning och skick. Från arsenalen erhölls fyllnad i de vapen som fattades. Bemedlingskommissionen sökte att göra vaktrummen drägliga. Skrifmaterialier, ljus, tidningar m. m, anskaffades. En kalfaktor, som skulle städa rummen, antogs mot lön af 4 rdr i månaden.
Sedan kompanierna hunnit ekiperas och kommit något bättre i ordning, aflöstes vakten kl. 10 f. m. på söckendagar och kl. 3 e. m. på helgdagarne.
I början var ingen tillgång på musik; man hade endast en från stadsvakten lånad trumslagare. Men då bataljonskaptenen, tenngjutaren Sauer den 8 Oktober uppmarscherade med sitt kompani, hade detta både fana och musik, och snart fans en ordentlig musikkår, af hvilka klarinettblåsarne fingo 20 och trumslagarne 16 skillingar för hvarje vakt.
Då borgerskapet den 4 December 1788, »middagstiden på Riddarhustorget», erhållit underrättelse, att hertig Carl väntades till staden på aftonen, kommo åtskilliga kavallerister och infanterister öfver ens, att i underdånighet vid Hornstull vara hans kongl. höghet till mötes. Der infann sig också en ansenlig mängd och var i rättan tid till reds, då infanteriet fick nådigt tillstånd att spänna hästarne från släden. Och så bar det af, upp åt Hornstullsgatan och ned för Hornsgatan. Infanteristerne sprungo af alla krafter, hurrade hela vägen och drogo på släden, i hvilken hertig Carl satt och »med fägnad och rörelse mottog bevis af den kärlek och tillgifvenhet Stockholms borgarskap hyste för en så tapper och älskvärd prins.» Kavalleriet följde med som betäckning, och det hela belystes af »facklors bloss.» Vid framkomsten till slottet lyftes hertigen ur släden och bars på borgerskapets armar till slottstrappan, der han öfverlemnades åt hertiginnan.
Ett par veckor derefter var det konungens tur att dragas hem till slottet. Det var den 19 December, då Gustaf kom från
