Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/416

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
398
BORGERSKAPET

fosterländsk tillfredsställelse omtala, att nu funnes, dels vid »bron», dels i skären, ej mindre än tolf stora fartyg som kunde fara på Holland. Det var Hans Gammals skepp, Trofast Olssons, Jakob Bagges, Lars Turessons och sju andra samt också »Ubsala skiepet».

Dess utom hade man sju små skepp eller skutor som plägade »löpa till Norbotn» och de egdes af handtverkare i staden, t. ex. Nils Skräddares skuta, Erik Pungemakares, hustru Brijta Hans Skräddares m. fl.

År 1560 seglade från Stockholm till Frankrike fyra fartyg, på 140—200 läster, med master, spiror och ved; till Amsterdam fem, på 70—150 läster, med läkter, ved, stångjern och smör; till England gick ett fartyg, på 70 läster, med osmundsjern och stångjern. Handeln med Lübeck var då åter upptagen, men dit seglade blott ett fartyg på 30 läster, med jern och hudar, då deremot sju gingo till Danzig, med jern, tran och hästar. Till Rostock och Königsberg gick hvar sitt fartyg.[1]

Samma år på hösten fördes från Amsterdam med Niels Ericssons skepp i Gefle och »med båtar från skeppet hit till Stockholm» lärft, kläde, kryddor, m. m., allt tillhörigt 24 svenska borgare och köpsvenner; från Lissabon med skeppet Elgen och skepparen Per Grönskalle, som på våren utgått till samma plats med trävaror, 150 läster salt för Lasse Gammal, Hans Gammal, Per Helsing, Ivar Nilsson och skepparen sjelf; samt från Bråwassze eller Browaas (Brouage i Frankrike) skeppet Hjorten, skepparen Per Helsing, en last af 205 läster för bägge herrarne Gammal, tre andra köpmän och skepparen.[2]

Prisen på de utskeppade varorna bestämdes icke efter tillgång och efterfrågan, utan enligt »kungl. maj:ts, vår nådige herres allvarliga vilja och befallning».

Men äfven borgerskapet och magistraten sökte reglera handelsvärdena. År 1634 stadgades på allmän rådstuga, att ingen skulle få införskrifva lybskt eller rostocker öl, med mindre han ville sälja det för så godt köp som svenskt öl.[3] Mångfaldiga dylika stadgar sökte ordna köpenskapen och lade hinder för det fria utbytet. I en sådan

  1. Jämförelsevis kan nämnas, att samtidigt med ofvan stående skeppningar från Stockholm utgingo från Elfsborg sex skepp till Frankrike, sedan last intagits i Norge. Två af dem mätte 200 läster hvar, det minsta 70. Från samma plats gingo åtta till Holland, af hvilka ett på 200 läster. För öfrigt seglade nitton fartyg från Gefle, af hvilka dock blott ett på 120 läster, nio från Öregrund samt fartyg från Nyköping, Söderköping, Norrköping och Vestervik.
     Peter Jonas Bergius: Stockholm för 200 år sedan. Sthlm 1758.
  2. Tullregister anfördt af Hans Forssell i »Sveriges inre historia från Gustaf den förste», andra delen, Sthlm 1875.
  3. Stadens Tänkebok.