»Ordning och stadga, hvarefter alla de som tänka njuta genomfarten i den nybygda Slysan[1] mellan Södermalm och Staden sig hafva att efterrätta».[2]
Ännu såg man icke till någon börs i Stockholm. Man träffades fortfarande på Stortorget och gjorde upp affärer. Men handeln tillväxte, och man ville ej längre nöja sig med sådana inrättningar som t. ex. stadens klädeshus, en byggnad vid Svartmunke- (nu Bennicke-) brinken, hvilken ursprungligen var en gemensam upplags- och krambod, den enda som fans i staden, men som sedan tyckes hafva hyrts ut åt enskilde handlande, af hvilka tolf der hade sina bodar och magasin och för dem betalade hyra till staden, under det stadstjenare »hade två våningar inne fritt».
»Kompaniernes» tid kom. Redan 1614 inrättades Köpehandelskompaniet, som af Gustaf Adolf fick privilegier, skepp och kanoner och skulle ensamt hafva rätt att köpa och skeppa ut all råkoppar, men 1625 gick upp i General-Söder-Handelskompaniet som fick privilegier på att handla på Afrika, Amerika och Magellanika. Ett nytt Kopparkompani, ett Skeppskompani, två till och med, ett Tjäruhandelskompani och ännu flera »kompanier» uppstodo. En kommissionsförrättning i stort skulle General-Faktorie-kontoret i Stockholm vara.
De allra flesta af dessa »kompanier», som skulle drifva affärer i stor skala, uppstodo i förra hälften af sextonhundratalet. General-Faktorie-kontoret inrättades 1666. Året derpå anbefaldes staden att bygga en handelsbörs, hvilken då ansågs oundviklig. Det år 1662 inrättade köpmnansgillet, som skulle samlas under öfverståthällarens och magistratens ledning och reglera Stockholms handel, tycktes icke hafva uppfylt hvad dermed åsyftades. En ordentlig börs, såsom i väl ordnade handelsstäder, vore af nöden, hette det, och denna måste hafva sitt eget hus. Byggnaden kom likväl icke till stånd på ännu hundra år.
Flere platser föreslogos. År 1667 skulle byggnaden läggas vid Jerntorget, hvarifrån jernvågen, några år förut, flyttats till stadsgrafven söder om slussen. I börshuset skulle då läggas bank, packhus, frakt- och tolagskammare, men något sådant hus uppstod aldrig på den platsen. Ett annat förslag gälde södra sidan af Stortorget och hela det qvarter som innefattas mellan torget, Svartman- och Skomakaregatorna samt Tyska brinken. Ej heller detta gick i verkställighet. Börsen fortfor att hållas i fria luften.
