motvigt till den sjukliga mysticismen hade dock Bellman, och för sitt utsäde fann han en god jordmån så väl vid sjelfva hofvet, der vid sida af vidskepelsen herskade glädje och qvickhet, kärlek till literaturen, skådespelskonsten och andra konstnjutningar, som ock hos den stora allmänheten i Stockholm, hvilken alltid velat roa sig.
I den jorden sådde Bellman, då han uppträdde med sin opposition mot ordenshemligheterna och diktade sina odödliga »Handlingar rörande Bacchi ordenskapitel». Men skaldens verk vardt sjelft medverkande till ett nytt sällskap, hvilket ehuru till största delen af bacchanalisk natur och otvifvelaktigt drifvande gäck med frimureriet, dock ansåg sig böra uppträda under hemlighetsfulla former. Vi mena naturligtvis Par Bricole.
Märkvärdigt är, att icke en enda af nu lefvande »brikollister», till och med i de högsta grader, tyckes kunna bestämdt uppgifva när denna vidt utgrenade och vidt bekanta orden stiftades och hvilken var den ursprunglige stiftaren.
Hvad man vet är åtminstone följande:
Par Bricole firade sitt hundraåriga jubileum 1874. Såsom stiftare uppgifves på starka skäl en af de tre: Carl Michael Bellman, Olof Kexél och Carl Israel Hallman eller ock alla tillsammans. Att orden dock icke räknar sin officiela tillvaro förr än 1779 är visst. »Handlingar rörande Bacchi ordenskapitel» begynna långt förut (1767), om också en mindre del förskrifver sig efter 1778, och voro således icke en följd af, utan kanske snarare en orsak till Par Bricoles stiftelse. En uppgift är, att sällskapet har sin upprinnelse från en parentation, som C. J. Hallman höll på källaren »Kejsarkronan» (Drottninggatan) öfver den året förut aflidne öfverdirektören Sackenhjelm, men Fredrik af Wannqvist[1] har under sina forskningar öfver ordens äldsta tid kommit till den åsigt, att P. B. verkligen är äldre än tiden för denna parentation, ty Sackenhjelm dog först 1777.
I Par Bricoles första fester deltogo bland andra Kellgren, Oxenstjerna och Schröderheim. Märkvärdigt nog finner man bland dem redan vid 1780 den store ordensvurmen hertigen af Södermanland hvilken ännu icke måtte ha tagit saken så allvarsamt, då han kunde närvara vid sådana ordenskapitel som gycklade med det som för honom sedan blef så heligt. I början af 1800-talet, då de gamle sångarne gått hädan, inträdde Par Bricole i ett nytt skede. Under öfverinspektor Neschers styrelse började det seriösa att vinna mark, och slog snart öfver i det högtidliga och mystiska. De högre graderna anlade uniform på fullt allvar och de styrande
- ↑ Son till den bekante polismästaren och i öfver fyrtio år notarie i öfverståthållare-embetets kansli, död 1876.
