För inträde i sällskapet fordrades att vara en glad och jovialisk man med förmåga att sjunga eller teckna. Om man, i saknad häraf, egde något »utmärkt kroppslyte», vore enögd eller puckelryggig eller företedde en försupen fysionomi, kunde man dock intagas, n. b. med alla närvarande ledamöters bifall. Ett vilkor var ock att kunna förtära bränvin och sillsallad. Sällskapet sammanträdde högst en gång i månaden och firade sin årliga högtidsdag den 4 Februari, Bellmans födelsedag.
Bland de mera framstående medlemmarne voro den glade skalden Stjernstolpe, inom sällskapet kallad brodern Wetz, och sidenkramhandlaren Adolf Bellman[1], den store Carl Michaëls son, hvilken i sällskapet bar namnet Fredman och i dess handlingar efterlemnat åtskilliga qväden, samt den oförliknelige sångaren Raab, hvilken vid festerna i kostym utförde Ulla Winblads roll.
Vi äro i tillfälle att lemna en afbildning af en högtidlig procession i Bellmanska sällskapet. Originalet är tecknadt och färglagdt af generalkrigskommissarien Laurén, inköpt från hans dödsbo och nu i kungl. bibliotekets ego.
Processionen öppnas (fig 182) af Kämpendahl och Glock, den förre utförd af expeditionssekreteraren Borelius, den senare af arkitekten, professor P. A. Nyström (Scholanders morbror och svärfar). Derefter dansar Janke Jensen (borgmästaren Björck). I ledet derefter synas Raab och Westerstrand, den förre såsom Ulla Winblad, den senare i Mowitz’ skepnad. Närmast följa Bergströmskan (kungl. räntmästaren Schlytern) och Mollberg (Lars Hjortsberg).
Fortsättningen af processionen (fig. 183) börjar med Fredman (Adolf Bellman) och Jergen Puckel (lifmedikus Ekman), efter hvilka den långe magister Gåse (Dahlgren) framklifver med korslagda armar. Gåses närmaste efterträdare är grälmakar Löfberg (rådman Berger), hvarefter åter synes ett par: stadsfiskal Collin (hofrättsrådet Munthe) och Knapen (protokollsekreteraren af Zellén). Det sista paret utgöres af Kolmodin (öfverkommissarien Fredin i civilstatens pensionsinrättning) och målaren Ek (generalkrigskommisarien Laurén).[2]
Bland de glada ordnar som öppnade sig för äfven qvinliga medlemmar hafva vi nämnt de förnämsta som stiftades i förra århundradet. Men äfven i vårt århundrade hafva sådana uppstått.
År 1805 stiftades Nytta af Enighet, ett sällskap som visade stor dramatisk verksamhet. Dess »repertoir öfver de Thêatre-Piècer
