som finnas och kunna spelas»[1] vittnar härom. Den innehåller 54 qvartsidor text och upptager namn både på teaterstyckena, till ett antal af 40, och de spelande. Man finner sådana stycken som »De okände eller verldsförakt och ånger», »Redlighetens seger öfver förtalet», »Den förförda flickan», »Tvillingarne», »Eremiten eller fadershjertat», »Falska blygseln», »Konstmakaren», »Capitain Puff», »Didrich Menschenschreck», m. fl.
Då detta sällskap upplöstes 1815, ingingo dess medlemmar i den nya Aurora-orden. Enligt denna ordens handskrifna stadgar, daterade den 21 November nyss nämda år,[2] skulle dess »förnämsta göromål vara att med glada tidsfördrif vid lediga stunder skingra de bekymmer som äro oskiljaktliga från dagens mödor». Dessa tidsfördrif skulle förnämligast bestå i teatraliska öfningar och, i brist af sådana, i dans.
Sällskapets högste embetsmän voro: en stormästare, en ordförande, en teaterföreståndare, en skattmästare, en musikdirektör och en sekreterare. Denna styrelse kunde till sitt biträde antaga en »stor ordningsmans, en ekonomimästare och en ceremonimästare.
Alla af sällskapet, som af naturen egde någon talang för det teatraliska, voro ovilkorligen skyldiga att den samma använda till sällskapets nöje och ej undandraga sig att denna skyldighet fullgöra så ofta derom anmodades af teaterföreståndaren.
Inträdesafgiften var 6 rdr 32 sk. banko för »kavaljer» och 3 rdr 16 sk. banko för ogift dam, utom hvad dekorationen kostade. Sällskapet bestod af fyra grader för hvartdera könet, med olika, ganska granna dekorationer, och dess utom skänktes en dyrbar kedja med stjerna åt en inom orden högt ansedd person (fig. 184). De damer som i sällskapet hade sina män betalade endast dekorationen. Dess utom erlades en årsafgift af 4 rdr banko för herre och 1 rdr banko för fruntimmer. Manlig ledamot skulle hafva fylt 15, och qvinlig 12 år.
Stadgarne äro undertecknade af Z. Strindberg (kryddkrämare och stadsmajor), R. Kock (kamrerare), P. M. Ring (skräddare), L. C. Hasselgren (fabrikör) och Joh. Hofgren (ingeniör).
Om man genomgår matrikeln, finner man att ledamöterna i allmänhet tillhörde borgarklassen och de lägre tjenstemannagraderna.
