August Blanche har i sina berättelser gifvit en kostlig skildring öfver »En afton i Auroraorden», af hvilken framgår huru mycken ståt och tillrustning man gjorde för att fira en afliden ledamot, om ock krafterna icke alltid svarade emot viljan.
Auroraorden upplöstes omkring 1835 och uppgick då i Nya Sällskapet, hvilket åter i sin tur uppgick i Thalia, hvars stadgar äro daterade den 12 Oktober 1836 och som icke spelade någon större roll, men dock i många år med sällskapsspektakler roade Stockholms medelklass. Enligt de ursprungliga stadgandena, skulle sex eller åtta teatraliska föreställningar gifvas på kassans bekostnad hvarje år, men äfven konserter och musikaliska soiréer samt baler. Under vintern 1839—40 ökades teaterföreställningarna till tjugufyra — så var åtminstone i det årets arbetsprogram föreskrifvet.
Polymnia var ett teatersällskap som visade sig verksamt på 1820-talet, men var stiftadt redan i Maj 1815. Antalet medlemmar skulle ej öfverstiga 500, af hvilka 200 skulle vara fruntimmer. Inträdesafgiften erlades med 10 rdr banko och ärsafgiften var först 5, sedan 6 rdr 32 skillingar banko, hvaraf kan ses, att medlemmarne måste tillhöra de någorlunda välmående samhällsklasserna. Det gaf sina föreställningar i Kirsteinska arfvingarnes hus, nuvarande Lindska huset vid Munkbron. År 1830 firade sällskapet en minnesfest öfver sin aflidne ledamot, skalden Leopold. Den kungliga familjen var närvarande, och Leopolds tragedi »Virginia» uppfördes.
År 1828 utkom en broschyr, kallad: Polymnia. Denna beryktade Ordens Historia från dess början intill närvarande tid. Berättelsen hemtad ur Ordens gamla Handlingar. Den innehåller en mängd närgångna och till en del plumpa fantasiskildringar om Polymnias strider med Aurora och andra sällskap af samma syften.
Ett bevis på, huru de teatraliska nöjena älskades och idkades under 1830-talet är att, i synnerhet bland småhandlande och handtverkare, oupphörligt nya sällskap uppstodo, hvilka hade till ändamål att »spela spektakel». Så stiftades 1834 ett sällskap som under namn af »Nytta och Enighet» gaf teatraliska föreställningar i Westmans »Fåfänga» vid Sabbatsberg. Fyra år senare upprättades sällskapet »Nöje och Vänskap», också afsedt för sällskapsspektakel. Det skulle föra till för stor vidlyftighet, om vi företoge oss att uppräkna alla sådana »teaterordnar».
Men för dessa teaternöjen glömdes icke de ordenssällskap som åtminstone ville synas vara något annat än blott till lust och af hvilka vi redan omnämt de äldsta. Vid århundradets början funnos
