Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/479

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
461
ORDENSSÄLLSKAP OCH KLUBBAR

På söndagsaftnarne strömmade en stor skara menniskor till De la Croix’ salong vid Brunkebergstorg (nu Handtverksföreningens hus), och der samlades åtskilliga för arbetsklassens upplysning och förädling nitälskande personer af de mera bildade samhällsklasserna bland hela handtverksfamiljer med stora och små barn, gesäller, lärgossar, arbeterskor af flera slag, tjenstflickor m. fl., hvilka antingen inskrefvo sig som medlemmar och betalade 1 rdr rgld i termin (September—December och Januari—April) eller ock 24 sk. för aftonen. Man trängdes om sittplatserna i den stora salen, der sammankomsten började kl. 6, och lifligt samspråk kom snart i gång. Vanligtvis fick man höra sång af cirkelns egen sångkör samt ett eller ett par föredrag öfver för hvarje gång omväxlande och vanligtvis lärorika ämnen. Dessa föredrag höllos ofta af vetenskapsmän eller framstående skriftställare. Kl. 9 upplöstes sammankomsten, och hvar och en gick derifrån med nöjdt sinne samt längtan att återkomma.

På detta sätt sökte bildningscirkeln att »hos medlemmar af handtverks- och fabriksklasserna väcka och underhålla håg och sinne för tanke- och sedebildande sysselsättningar på helgdagsaftnarne eller vid andra lediga stunder samt att bringa ofvan nämnda samhällsmedlemmar i förädlande beröring med hvarandra och med bildade personer ur andra samhällsklasser.»

Ett par gånger hvarje vinter hade cirkeln gillen eller dansnöjen som voro ifrigt efterlängtade och der det tillgick lika muntert som städadt.

Bildningscirkelns bibliotek var flitigt anlitadt och bestod slutligen af omkring 3000 band. För underhållande af cirkelns kör fans en sångskola, i hvilken den bekante sångläraren, revisor Cronhamn ledde undervisningen. Under de första åren af cirkelns tillvaro gafs kostnadsfri undervisning åt dem af cirkelns ledamöter som önskade lära sig tyska och engelska språken. Cirkeln gaf äfven upphof till den »Praktiska Flickskolan», hvilken blomstrade på 1850-talet. En nödhjelpskassa inrättades för att understödja nödlidande personer inom handtverksklassen.

Bildningscirkelns förste ordförande var den ofvan nämde doktor Elmin. Bland hans efterträdare utmärkte sig direktor O. E. Borg. En mycket verksam vice-ordförande var skeppsbyggmästaren Andersson.

Sällskapet tänkte sannolikt få en lång lifstid och började 1850 bilda en byggnadskassa för att i en framtid skaffa sig ett eget hus, Men innan årtiondet gått till ända, var cirkeln upplöst. Deltagandet hade småningom afmattats, och de styrande förstodo kanske ej häller alltid att lifva upp stämningen.