Bland sammankomster som särskildt fäst sig i minnet var den som hölls den 22 Februari 1848, hvilken omnämnes af Arvid Ahnfelt, i synnerhet för att den politiska meningsyttring, som då förekom i verser af J. G. Carlén och F. T. Jederholm, ådrog sig uppmärksamhet och ogillande på allerhögsta ort, men som förtjenar att äfven för öfrigt anföras såsom ett prof på hvad konstnärsgillet kunde åstadkomma.
Omkring 200 ledamöter hade infunnit sig. Konstutställningen var anordnad af litografen A. Salmson och bestod af 30 äldre och nyare taflor, de flesta tillhörande posttjenstemannen Th. Kihlberg. Bland andra stycken uppmärksammades ett som var måladt af den då tjuguårige varfstimmermannen Cedergren. På bordet voro framlagda tjugufyra dekorationsmålningar, föreställande väggar och tak till rum, smakfullt tecknade och med mycken noggranhet utförda i limfärg af den då nyligen hitkomna danske dekorationsmålaren S. Wagner.
Dess utom hade man utstält utländska, uppstoppade fåglar äfvensom en större tafla, sydd i tapisseri af mamsell Rosalie Bergnehr, föreställande Judith med Holofernes’ afhuggna hufvud.
Sedan utställningen ansågs vara tillräckligt beskådad, anmodades gillet af värdarne, bokhandlaren Albert Bonnier och kapten Malte Roos, biträdda af löjtnant Nyström (kallad Cujus),[1] att taga i betraktande den af Wilhelm Davidson i stora salongen föranstaltade utställning, hvilken bestod af en förträfflig, fastän anspråkslös aftonmåltid.
Efter måltiden föreslog ordföranden, Hyltén-Cavallius, konstnärsgillets skål, hvilken ledsagades af en fyrdubbel sångqvartett. Derpå uppträdde vice ordförande, magister Hedlund, och läste upp några verser af ett gladt innehåll. Sedan föreslog G. H. Melin en humoristisk skål för den »moderne, af alla värderade mamsell Konst», som dock råkat ut för en näsvis fransman vid namn Tendens. Den senare togs i försvar af dr Wetterberg, hvilken föreslog en skål för konstens obefläckade aflelse. George Stephens talade för tankarnes lefvande sammankomst, medborgarnes och vetenskapsmännens fria gillen, för tryckfrihet och tendensromanen, som han ville kalla den sociala sagan. Kemisten, magister Bahr talade för saltet — det andliga saltet. Magister Schück föreslog en skål för Sveriges qvinnor. J. G. Carlén talade för Danmark, hvilken skål besvarades af grosshandlaren Hans Bay. Magister Jederholm manade i glödande verser att dricka för nationernas lagbundna frihet.
- ↑ Dog som justerare af mått och vigter i Göteborg.
