Kap. XIV.
Sällskaps- och Värdshuslif.
Föredöme från hofvet. — Vid bröllop och begrafningar. — Öfverflödsförordningar. — Vin- och ölprof. — Bränvin — Kaffe och tobak. — Lagenliga rockar och styfkjortlar. — Sidenförkläden och åtta dagars vatten och bröd. — Erland Bromans hushåll. — Malmgårdar och fåfängor. — Pelaren vid lilla Ersta. — Surbrunn, Djurgårdsbrunn och Sabbatsberg. — Matsedel från 1801. — Mantalsskrifning och öfverflödsvaror. — Sällskapssången. — »Ljusinbrinning». — Carlbergsbal. — Värdshuslif. — Gamla wijnkiällare. — Operakällaren. — Schweizeriernas uppkomst.
Om gillen och ordenssällskap, klubbar och föreningar hafva vi redan talat; men med dessa voro gamla Stockholms tillgångar i sällskapslifvet icke uttömda. De förnämsta, om ock icke de mest i ögonen fallande, hafva naturligtvis här som annorstädes gjort sig gällande vid de enskilda gästabuden och under de husliga fester som firats vid familjemedlemmarnes ankomst till verlden, vid deras giftermål och när de åter öfverlemnats åt »jordens sköte».
De enskilda gästabuden torde i stadens äldsta tider hafva föga skilt sig från gillenas måltids- och dryckesfester, och prof på matordningen vid dessa hafva vi redan anfört.[1] Man åt i allmänhet mycket och »stadigt» och drack i förhållande derefter. Sång och lekar omväxlade ofta med bordets nöjen. Allt detta naturligtvis hos samhällets »lyckligt lottade» medlemmar. Det stora flertalet af stockholmsfolket torde hafva fått äta mindre »stadigt», om det också icke försummade att då och då roa sig så långt medlen räckte.
Vällefnaden bland de förmögne tilltog under början af sextonhundratalet och nådde en förut okänd höjd i medlet af det århunhundradet, naturligtvis mest hos adeln, som då egde sina palats i Stockholm och sina slott på landet samt till de förra öfverförde det storståtliga lefnadssättet som utmärkte det höga herrskapets vistelse på de ärfda eller oftare genom kunglig nåd förlänade och ej sällan genom krigsbyte riktade godsen.
- ↑ Se sid. 345.
