men skattmästaren rymde med sällskapets kassa, och då vardt det slut med Narcissanerne.
Sin bästa blomstringstid hade Djurgårdsbrunn på 1820- och 1830-talen, då brunnslokalerna der samlade en verkligt »elegant publik», bland hvilken diplomatiska kåren aldrig saknades, och hvars rolighetsminister, baltillställare och verklige skyddspatron var den fine Torngren, visserligen bara hökare till att börja med, men som hade bytt bort hökareboden mot danssalongen och förstod att af denne skapa ett glädjens rike som i honom vördade sin högste styresman. Mannen är för öfrigt tillräckligt skildrad af August Blanche. På hans tid var helsobrunnen något riktigt storartadt.
Och Djurgårdsbrunn var verkligen ett »bad»
— för här att tala riktigt europeiskt —
ett bad af »fashion», nästan pyreneiskt.
Det spelade en roll i fina verlden,
det var om somrarne det paradis,
der adelns grädda skötte sin kurtis,
epokens lejon på ett nobelt vis
sitt offer bragte åt den högre flärden
och åt den goda tonen från Paris
samt smakfullt ruinerade sin kassa
och sin kredit, allt som det kunde passa.[1]
Så fint var det kanske aldrig på Sabbatsberg, men äfven der herskade lång tid ett sällskapslif som lät tala om sig. Stället påstås hafva sitt namn af källarmästaren Valentin Sabbat[2] som omkring 1709 vardt innehafvare af egendomen, men helsokällan upptogs, 1734, af apotekaren J. J. Sahlberg, begagnades dock icke före 1760 och undersöktes 1768 af Collegium Medicum, som förklarade henne ega ett tjenligt helsovatten. Redan sist nämda år voro brunnsdrickningen och brunnsnöjena i full fart, och magistraten utfärdade, den 22 Juni, stadgar och ordning, hvarefter de som nyttja Sabbatsbergs helsobrunn hafva att sig rätta. Hvarje dag hölls gudstjenst och på
- ↑ Orvar Odd: Grefvinnan Gruffiakin. (Valda skrifter. I).
- ↑ Innehafvare af källaren Rostock vid Vesterlånggatan. Ett annat Rostock, den krog som omtalas i Fredmans epistel n:o 45, skulle enligt J. G. Carlén hafva legat i qvarteret Sjörån, vid Rådmansgatans Gåsgränd. Någon gränd med det namnet har sannolikt icke funnits i det qvarteret, hvilket begränsas af Rådmans-, Luntmakare-, Kungstens- och Norra Tullportsgatan. Ett tredje Rostock var en krog vid Mälaren, midt emot Kungshatt. — Långt efter det Sabbat kommit i besittning af egendomen, kallades den ännu med sitt gamla namn Rinkeshof (lydde fordom under Rörstrand); men då staden, 1751, inköpte stället på auktion efter handlanden Didrik Kater, hette det Sabbatsberg.
