Men ack! med Gefion var lyckan icke trogen.
Som oxen mestadels är van att draga plogen,
och såsom denna race ej för navigation
ännu har blifvit riktigt mogen,
ty hände sig en dag, att från den position,
som oxen fått, att stå, han valde den att ligga.
Att någon hjelpsamhet utaf en oxe tigga
är, som man vet, ej värdt; och sedan stryk ej halp,
så tog man det parti att hyra
en häst för att dermed skeppsfarten ombestyra,
men resultatet blef det samma: hästen stalp.
Nu tog man karlar för att trampa.
De grepo genast saken an,
men tröttnade till slut att oupphörligt stampa,
och Gefion ej mer ur stället bringas kan.
Företaget måste öfvergifvas, och assessor Juringius, en skicklig jurist och i många ting begåfvad och förfaren man samt känd för stor redbarhet, vände sig med sin uppfinningsförmåga åt andra håll, men lyckades aldrig i sina försök. Han afled i Stockholm 1853. Långt förut hade Gefion, jemte sina ovänner Amphitrite, Upsala och Josephine, funnit en våt graf utanför Owens verkstad på Kungsholmen (nu kungl. Myntet), der de tjenade att fylla ut tomten i sjön.
En bild af trampbåten återstår i ett nu för länge sedan afglömdt »Tärningsspel för större eller mindre», som gafs ut i Stockholm 1823 och kallades Hästbåten (fig. 200.)
⁎
