Hoppa till innehållet

Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/587

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
569
POLIS

ingen af borgerskapet, ej heller någon främmande som idkade handel eller handtverk skulle få bära värja. Men det fans så många andra, af förnämare klasser, som ständigt buro vapen och aldrig tvekade att begagna sig af dem. Och då herrarne sjelfva icke drogo värjan, var det deras drängar som begagnade sig af blanka vapen. Först 1719 förbjödos drängar och gesäller att bära värja. Öfverträdelse mot förbudet straffades med 50 dal. smt eller 10 par spö. Boktryckar- och fältskärsgesäller tyckas dock ännu någon tid hafva haft rätt att bära värja, men denna fråntogs dem 1728.

Det var endast då någon mycket känd person fick sig ett värjstyng med dödlig utgång eller på annat sätt dräptes som sådant väckte uppseende, t. ex. då öfverste Erik Oxenstierna, 1642, på Stortorget stack i hjäl arkitekten De la Vallée d. ä.

Tretio år senare talades mycket om ett »grufveligt mord» som begåtts på en förnämlig köpman i staden med namn Jürgen Krabbenhouet. Mördaren var en tysk, Johan Heinrich Voigt, f. d. kanslist och sedan sekreterare i Göteborg. I den af magistraten utfärdade och af Olaus Thegner, »consul», undertecknade efterlysningen af den undflydde mördaren beskrifves denne såsom en ung, mager karl med rundt, blekhyadt ansigte och slätt, dunkelbrunt, medelmåttigt långt hår, »men undertiden drager han gohl Piruk», hafvandes blommerade randiga kläder uppå samt svärta sammets-halfärmar med silfverknappar. De som kunde fasttaga en »sådan grof mördare» skulle få 400 riksdaler, som gjorde 2,000 daler kmt.

År 1680 skedde ett öfverfall på öppen väg, hvilket gjorde väsen af sig sannolikt endast emedan det gälde personer som voro i aristokratiska familjers tjenst. Rättegång fördes vid norra förstadens kämnärskammare, och protokollen[1] innehålla mycket kännetecknande för tiden, hvarför vi ur dem göra ett utdrag:

Då högvälborna fru Christina Dorothea Banér, som bodde vid Kungsgatan (Stora Nygatan), den 20 Januari 1680 skulle fara ut på landet, hade hon bland andra i sitt följe en student vid namn Mathias Strobelius, hvilken så väl »uti hofvet præcepterade, som eljest brukades för hofpredikant», d. v. s. att han var informator och huspredikant hos den förnäma damen. Denne Strobelius vardt försåtligen mäkta illa öfverfallen på isen vid gamla Ladugårdsbron (nu östra ändan af Jakobs Bergsgränd, nedanför Riddargatan eller Sperlingens backe), i håret ryckt och dragen ur nådiga fruns släde samt grymmeligen slagen och handterad af grefvinnan Christina Lewenhaupts kusk, hvilken till och med sprang efter en lång stukat, som

  1. Rådhusarkivet.