Hoppa till innehållet

Sida:Gamla Stockholm 1882.djvu/588

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
570
POLIS

en kock, hvilken förmenades vara i högvälborna jungfru Falkenbergs tjenst, måste kasta till honom på isen. Med denna värja sökte grefvinnans kusk göra skada och mord icke allenast på studenten, utan kusken rände med värjan äfven åt den släda, der hennes nåd sjelf satt, så att hon deraf fick en sådan skräck, att »hennes nåd halfdöd på isen måtte vända om i staden till baka och söka doktorers och barberares hjelp». Vid åderlåtningen kunde barberaren alldeles ingen blod utfå, utan var den förstockad. Hennes nåds dotter, högvälborna jungfru Catharina Sigrid Leijonhaupt, måste också rymma slädan och taga till flykten. Men en bokhållare, i tjenst hos fru Banér, gick till på defension mot kusken, hvilken fick ett hugg öfver ansigtet.

Inför kämnerskammaren angafs af bokhållaren, hvars namn var Svedberg, att all denna olycka och stämpling orsakades af det försåt, som hennes nåds kammarpiga Catharina Ernst stält till för att Strobelius måtte »bastioneras» af kocken. Vid rättegångstillfället erkände »kutsken» allt hvad honom förevitats, men beklagade sig vara »instigerad» och lejd af kocken Olof Ersson, hvilken derför lofvat honom två kannor öl. Den ena kannan tyckes hafva på förhand tömts på en krog i granskapet.

Kocken Olof Ersson nekade ej heller. Han hyste agg till studenten, emedan denne i hennes nåds hof utspridt, det skulle kocken midt i dörren kysst kammarpigan, och hade studenten dess utom skrifvit till henne och varnat henne för Olof Ersson.

Vid afträdet från rätten vid första rättegångsdagen begärde bokhållaren fred å sitt lif för kusken, och rätten tillsade den senare att låta bokhållaren »omolesterat så väl med ord som gerningar». Då grefvinnan Lewenhaupt genom sin befallningsman förklarat, att hon i en så grof sak intet caverar för sin kusk, utan skjuter honom i rättens händer, så sattes han och kocken i corps de garde på bokhållaren Svedbergs begäran och ansvar.

Under en senare rättegångsdag hördes kammarpigan, hvilken bekräftade hvad kocken redan förut anfört om Strobelii förtal, men pigan hade icke uppmanat kocken att bastionera studenten, och det hade kocken redan förut förklarat. Kocken hade sjelf för en fatteborgs (fataburs) hustru i hennes nåds tjenst omtalat, att han ämnade omklappa studenten, hvilket fataburshustrun gillat af den orsak, att »eljest skulle Strobelius blifva allt för dryg på landet», dit hela »hofvet» ämnade begifva sig.

Vid samma rättegångstillfälle instälde sig också Strobelius, som tycktes hafva hemtat sig från följderna af »bastionerandet», bekräftade hvad bokhållaren anfört samt erkände, att han varnat